Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«I lust och nöd, ja, så ar det», sade Thorsten tankspridd.
«Ja, i last och nöd, i lif och död, Thorsten», sade Stefanie.
«Ser du makarne stöda hvarandra som trenne träd, som vecklat
sina rötter och sina grenar uti hvarandra; om solen skiner, om
regnet faller eller om stormen ryter, träffar det dem begge på en
gång, de stå och falla tillsammans, oöfvervinnliga genom sin
förening, och», tilläde hon, med glänsande ögon, «i deras skugga
skjuta opp några unga träd. Fritz, kom hit, min gossel kom.»
Barnet kom och hoppade upp i modrens knä.
«I lust och nöd, sade du», återtog Thoraten; «hör på*
Stefanie, har du tänkt på det löftet riktigt? Der fattigdomen kommer
in genom dörren, säger ordspråket, der kryper kärleken ut genom
fönstret.»
«Ja, Thorsten, på detta har jag tänkt många gånger», yttrade
Stefanie ooh såg honom glad i ögonen; «tala ut, Thorsten, hvad
vill du säga?»
«Åh hej, jag har ingenting att tillägga», sade Thorsten^ «jag
blott kom att framkasta en lös reflexion*»
«Thorsten, Thorsten 1 är du nu ej mer min man, vägar du,
vill du ej tala ett öppet språk med din hustru ?»# frågade Stefanie
sorgset. «Du har något på själen, Thorsten, der är något, som
trycker dig, bördan är för tung för en, jag vill hjelpa dig att bära.»
«Jag vill också hjelpa pappa att bära», inföll den lilla gossen,
*jag är stark, jag; pappa må tro, jag kan ta i dugtigt.»
«Stackars Fritz 1 du får nog också din börda», sade Thorsten
och kysste barnet på pannan.
ffSvara Thorsten 1 var uppriktig mot din hustru, hvad är det
som trycker dig?» påminde Stefanie.
«Stefanie», började han långsamt, «då jag: begärde dig tiU
hustru erbjöd jag dig rikedom, glädje och lycka b»
«Nå, Thorsten», frågade Stefanie, «det förra egde vi, men det
senare — säg, ack, säg uppriktigt, voro vi lycklige P säg
uppriktigt, om du ej som jag hycklade glädje, för att ej göra hvarandra
bekymmer? — Rikedom, Thorsten 1 jag trodde förr, att allt
berodde på penningen ensamt, jag afundades bittert dem, som egde
detta företräde; men jag har lärt mig, du har lärt mig, huru tomt
det är att vara rik och utan möda få allt hvad man vilL Jag har
lefvat som i ett féslott, du har varit min fé, du ha trollat fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
