Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda; vän, som hon trodde, då tändes; missnöje i hennes sjal, och
tårarne blefvo förre. Men hon tröstade sig ännu, ty Adolf lät
henne dock rtipreséntera i den stors våningen och. till det yttre
bibehålla makten, fastän detta sken måste köpas med hemliga för*
ödmjukelser.
Imedlertid fånn sonen äfven detta slags beroende obehagligt,
ooh kons vänner, hvaraf han hade. många och endast ungkarlar,
funno sig, liksom han, besvärade af patronessans närvaro vid de
fbster, som anställdes» ooh de bjudningar, der hon, briljant klådd,
förde spiran som en drottning.
Detta var dookibennes enda återstående glädje; men då
slutligen Adolf gjorde anspråk på stora våningen, vaknade
hämndkänslan* oqh hon’ flyttade undan ooh gret aldrig mera, utan föresatte
sig att lefvd som en slags eremit, osynlig och oåtkomlig, en den
sonliga ötacksamheten» martyr.
Adolf-deremot1 hade, mera af Öfvermod än af verklig elakhet,
tagit väldet från sin mor, 90m under hela hans barndom styrt allt
inoriilius och plågat honom med alla deri - småaktiga
ssooietets-upp-fostrans nålstygn.
Om modren haft hjerta och den. sanna öfvertygelser möd,
hade hon troligen vunnit tillbaka sin son» kärlek; nu stötte bon
honom allt längre och längre ifrån sig, derigenom att hon ville
lägga det .allmänna omdömet i sin vågskål.
Detta verkade motsatsen af hvad hon beräknat, ty intet slag
af kärlek, väckés af beräkning, ooh Adolf sökte att uppväga den
påräknade * medkänslan genom, en dubbel portion af oblyghet och
hån; han sökte framställa sin mor, icke som en lidande själ, utan
som en person, hvilken på en. gång slagit , sig på läseri ooh
religiöst grubbel..
Imedlertid önskade han, att hans mor ej på längd skulle bo
qvar i staden, och då Thorsten Stålsköld* hvars fädernegods till
nära hela sitt värde ver intecknadt för Eängerska husets räkning,
erbjöd unga patron att köpa det, omfattade han glad tillfallet och
giek upp till sin mor.
«Du kommer dock någon gång till din stackars förtryckta
mor», sade patronessan^ då han steg in till henne; — «du vill
väl 9kåda mina tårar och tvinga mig bedja om nåd hos min
egen sen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
