Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toiparfiuniyenuu
Det finnes ett dxag i svenska nationallynnet, som sillan förnekar
sig, det är allmogens känsla for en viss grad af komfort,
prydlighet ooh snygghet. Det är endast vid de begge ändpunkterna, hoc
den rike bonden, som gör ett olyckligt försök att härma de bättre
stånden, och hos stattorparen eller sådane jordtorpare, som digna
under pålagor, man märker motsatsen.
Hos medelklassen af bönderna åter, der hvarken rikedom eller
fattigdom bringat dem ur deras nationela ställning, är stugan,
oaktadt all sin enkelhet, ett mönster af nätthet och prydlighet.
Den hvitmenade spiseln med sin sopade häll, som om
sommaren klädes med friska löfruskor; det grofva, men dock rena
golfvet; de simpla gardinerna, som hänga på fönsterkanterna och
pryda hyllorna, och som bestå af så kallad «knöppling» eller «upp-
knytor», det vill säga ändan af linneväfvarne, hvars lösa trådknip-
por hopknytas till ett slags galler: allt förråder en strid mellan
skönhetssinnet och de små tillgångame, i hvilken det förra vinner.
Om man jemfor sin inre belåtenhet, då man inträdt i ett
praktrum, der siden, guld och sammet, der trymåer ooh kronor
Öfverallt glänsa, med den man känner, då man betraktar det inre
af en svensk bondstuga, der ingen målning, intet guld döljer
trädet, som skuradt och fint tyckes vinna genom sin ålder, ty det
blir med hvaxje år hvitare; om man då ser några blanka
kopparkärl, några tenntallrikar, som skina som speglar, och husets med
björkkåda sammansatta porslin bredvid en hel rad af lerfat med
årtal i bottnen, stå kompanivis på hyllan, — då lutar jemförelsen
åt den lilla kojan, och man beklagar blott, att man éj kan stå
riktigt rak för att ej stöta i takbjelkame.
Dit man således helst träder, är i en så kallad ryggås-stuga
i det fattiga småland, der, högt under tak, hafrekakoma hänga pi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
