Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aina stänger och der kan handa att en killing, barnens vän och
lekkamrat, kommer en till möte och luktar p& handen for att fä
något, och bjuder sina hornspetsar till strid, när han finner sig
bedragen.
Men detta trefliga hem har endast sjelfegaren, som bor på sin
lilla hemmansdel, och den frie backstugusittaren, som är konung i
sin koja, s& liten hon är. Begge desse ega sig sjelfve.
Deremot, så snart vi inträda p& herrgårdsomr&dena, finna vi
större eller mindre afvikelser frän den ursprungliga karakteren.
Det finnes, till all lycka, mftnga egendomsegare, som göra
mycket, om icke allt, för sitt folks trefnad; men endast den
omständigheten, att torparens ställning q är säker, att han kan
uppsägas, att hans kontrakt kan höjas, gör att han kommer i en
annan, i en falsk ställning, som den fattige sjelfegaren, eller den,
som blott har lifstidsbesittning på en stuga, undviker.
Det är nemligen en framtid, som felas hela denna befolkning;
ty for att ega en framtid fordras säkerhet. Om torparen således
samlar förmögenhet, sker detta icke derföre, att han sjelf, hans
bam och barnbarn skola ^varblifva på samma torfva, utan på det
att han må kunna flytta, om behofven så påkallar.
Denna nomad-idé lyser igenom Öfverallt i hans lefhadssätt ooh
kastar någonting vårdslöst, och otrefligt in i hans koja; han
behandlar den, som den vore blott ett nattqvarter; ty det lönar ej
mödan, att för några år blott göra sig besvär att putsa den och
göra den prydlig.
Ooh dock fortlefver han hela sin tid i samma stnga; han blir
q uppsagd, hans kontrakt blir ej höjdt, men likväl har denna
osäkerhet som ett damoclessvärd beständigt hängt öfver hans
hufvud, ooh instinktlikt känner han, att han ej är säker, fastän han
mycket sällan tänker derpå.
Så var förhållandet på Thorstensholm, der torpen visst i ett
sekel gått i arf från far till son, utan att denna känsla af
beroende och osäkerhet hunnit att utplånas, fastän den med hvarje
generation blef oklarare tänkt, men desto envisare grodde in till
ett slags instinkt.
Det växte således också der en pariasklass, hvan hela lif
af-speglade /ramädslösketens idi, och som ej ens tänkte på
möjligheten af ett bättre, som genom flit kunde samlas. Till denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
