Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ta ifrån arbetaren hans lön, hans säkerhet för framtidén, och
tyinga honom att bli sn usling och att dö ifrAn bamena, som
svälta ihjel, eller drifra kring socknen och bli landstrykare, i
samma stnnd deras ende försöijare npphör att knnna arbeta ? Nej*
Maria, vi flytta härifrån, det mA svida i själen, så mycket det vill,
ty vi äro inte försvarade, hvarken inför Gud eller barnungame,
om vi lAta preja af oss det lilla vi samlat.»
SA samtalade man i Granön; men i TranAsen kom husfadren
hem halffull.
•Spetorn», sade han, när hlan raglade in i stugan, aspetom
år en rackare; hva sa* jaP jo» precist som jag sa’; nu öka de på
dagsverkena; fyrti stycken. LAt gå! sa* jag; en smula sämre gör
ingenting, och det är så godt att vara sex veckor mer framme på
herregården, än sitta hemma och hvarken få mat eller brännvin.»
«Åh ja», mumlade hustrun vid sig sjelf, «det är liksågodt att
du håller dig hemifrån.»
crHva sa* dnP hörde du inte, att jag fick lof «kråta» namnet
på ett akuntrakt», fyrtio dagsverken till; fAr gå! gör ingenting!
jag är lika god för det; men si, flytta vill jag inte; det &r min
själ inte sA godt att få tak öfver hufvudet.»
«Du må tro», Återtog han, sedan han, liggande pA bänken,
sanlat sig en smula, <rdu mA tro, att MArten i Granön var
uppkäftig pA kontoret — han flyttar. NA; mA gA då, han har länge
nog setat i smöret och varit stor i kragen; men si, han har
något han, och derföre törs han svara spetoren; ja, bara jag hade
mer än kläderna på kroppen, sA skulle jag «lägga om» en spetor,
att han skulle bli grön i synen; men tyst min mun, så får du
socker. — Nå, hvad säger du, Stina.»
•Åh jo, jag säger rätt ingenting, men jag får föda mig och
barnen, nu som forr.»
«Föda! jal det skall du, då jag hvar eviga dag går på
dagsverke, ja det får du, och gräfva opp potatisen också — ja det
Ar du; men si, det år ändå jag, som försvarar torpet, det skall
du veta, och som är herre i mitt hus, for si du! om spetoren ar
en rackare,* som jag inte rår med, och svåger min, Mårten, en
sate, ■ som inte hjelper en smula, så kan jag inte ryka på dem;
men hemma knyster ingen.»
«Åh ja, det var inte ondt sagdt», anmärkte hustrun snäsijgt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
