Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Men, Herre Gudt» sade hustron, «hir ar du född, oeh h&r
äro alla barnen födde; aldrig tänkte jag på att flytta.»
•Ja, inte jag heller; men det får så vara; hellre än jag blk
en likadan tiggare, som Petter derborta och Ola och många
andra, så flyttar jag från alltihop, och skaffar mig, om jag kan, en
egen jordlapp; inte har jag pengar alltid; men jag får tfalle» en
lapp någons tades, och arbeta opp jordbitarne kan jag, om God ger
mig helsan. Det svider ändå i mig, att jag arbetat åt andra, som
inte tacka mig for besväret, och jag «vånnade» att stenskräpet oek
enbuskarna vore qvar derute ji
•Det var ändå skada om löjtnantens», inföll hustrun, «det var
ändå annat folk.»
«lh ja, inte åto de upp sitt folk, men ingen nytta gjorde de.
Dén, som ej kan hushålla it sig sjelf, är en dålig hushållare åt
andra och en dålig husbonde; ty af midsommankalaser och
skördefester och namnsdagsgratulationer gör man ingen lycklig. Då var
gamle majoren bättre, ty rätt var rätt; det var hvarken pjoller
eller prejerL»
■Ja, men hennes nåd var ändå en bra menniska», sade hustrun.
•Ja, det var hon,.ty hon hade förstånd i skallen och ögonen
med sig, men si det förstod ej löjtnanten förr än det var för sent;
nu, sedan han kommit till Gyllinge — sade Ola Persson i Gyl-
lingaberg, som ligger strax bredvid — går löjtnanten som en ax*»
nan och skoter sitt; det går ej an nu, kan tänka 1 att lefva som
forr, för si pengarne togo slut,»
«Ja; saker är jag, att hennes nåd nog gör nytta för maten»,
anmärkte hustrun; «det var bara löjtnantens fåfänga, för annars
så hade hon gått i sitt hushåll; men det skulle, hon hållas för
god till, kantänka.»
«Ja, hvar och en har inte mer än han arbetar sig till»,
afbröt mannen. «Men det finns folk, som inte kunna tåla att den
fattige skaffar sig litet bättre än andra; arbetar han som en tväl,
så äro de strax tillreds att ta lotten ifrån honom, for si han skall,
kantänka, arbeta för nöje skull bara och inte för att sjelf ha nytta
deraf. Det är precist, som om man motade en, som simmar, och
på alla sidor puffade honom åter nt, när han råkade fotfäste, aå
att han slutligen måste drunkna af matthet. Om någon gör det,
så straffas han för uppsåtligt mord; men är det väl då hederligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
