Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Nå, Hedda, ^rill du Innu spola den grymma P» återtog unga
patron. «Du har rätt i, att jag^ har några ungdomsförvillelser på
mitt samvete; men», tilläde han allvarsamt ooh med en återvän*
dande känsla af saknad, «men hvem är skull till detta P Jo, min
mor — och du. Ja, du, Hedda! Du var min enda rena kärlek,
hade du ej sprungit ifrån mig, hade du ej föraktat mig, kanske,
jag säger kanske, jag hade blifvit bättre. Imedlertid, Hedda,
tillhör det ej dig att tillrättavisa mig; min tärning är kastad, men
hvad jag känner år, att jag behöfver dig, att jag behöfver din kär*
lek — säg om, att du håller af mig.»
•Ja», hviskade Hedda, «jag skall bedja for er, patron Adolf.»
•Tack, Hedda! räck mig din hand ooh lofva, att du alltid vill
bedja för mig», sade Adolf vekare stämd än han på länge varit.
Hon räckte honom handen.
•Tack, Hedda», böljade han åter; «gif mig nu en kyss, till
besegling af vårt vänskapsförbund.»
•Nej, herr Adolf, aldrig!» suckade Hedda, «nej, nej — Anna!
du ser att jag behöfver hjelp, hjelp mig!»
Den uppmärksamma flickan hade redan länge vändt på sitt
lilla hufvud och än betraktat sin mors glödande kinder och
glänsande ögon, än patronens ståtliga figur; men då hon lutade sig
ner och modren sade: «hjelp mig!» förstod lilTAnna, att det var
hon som skulle ge slag i saken, ooh böljade således skrika, ty
det är baraens enda vapen.
Patron drog sig förlägen tillbaka ooh visste ej hvad han skulle
göra, då dörren öppnades och Thorsson trädde in.
Han stannade, som förstenad, vid tröskeln.
•Herr Fängers, sade han efter några ögonblicks tystnad, «hvad
vill ni här?»
Adolf ville svara, men han studsade tillbaka som om han fått
en elektrisk stöt*
•Jaså, ThorssonP» sade han ändtligen. «6oddag, Thorsson;
det är väl att ni vet mitt namn, ty eljest kunde ni bli förundrad
öfver att finna mig här; i min mors torp vill jag tro, att jag får
göra en visit när det mig lyster.»
•Nej, det får ni inte», sade Thorsson. «Jag vet hvarför ni är
här, oeh det är ioke svartsjukan som plågar mig; men att ni
förmodat cr kunna förleda en Guds engel, att ni vill med ert smuts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
