Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja ha, så var det», upprepade herr Trygg, och vände sig åt
fönstret, liksom han velat se ut &t gatan; «hm, Anna, har du kaffe
färdigt», böljade han igen, «vi skola väl bjuda herr Willner.»
«Säg inte herr Willner, säg du till mig, behandla mig som er
son», bad Berndt, «jag känner er, jag vet allt — var min
fader-lige vän.»
«Hm, hur skall det g& an», sade herr Trygg; "kanske jag får
säga bror; ja, sä skall det vara. Nå, bror», fortfor han mera
otvunget, «hvad tycker bror om min gumma, hm, hon är ju rätt rask.»
«JaI ack, Annal du är dig temligen lik, fastän i detta
Ca-naans land vi alla bli så rödblommiga på ålderdomen. Förlåt mig,
Anna, vi äro så der temligen jemnåriga; men haf tack, Anna, att
du har forsonat din ädle man med menniskorna.»
«Åh, hm, dertill behöfdes hon inte, jag har aldrig hatat
någon», invände herr Trygg.
«Ja, ja! jag vet, ni kan ej hata, ni har förgäfves bedt att
kunna hata.»
Trygg slog ned ögonen, men Anna småskrattade och sade:
«Du sky liar min beskedlige man för mycket; väck inte några
misstankar.»
En stund derefter rullade två vagnar nedfor gatan, det var
Berndt Willner, med sin familj i den ena, och den Hellmerska
familjen i sin anspråkslösa holsteinare med flätkorgen.
Det var en härlig sommarmorgon, solstrålarne darrade och
spelade med regnbågens färger i daggdropparne, som hängde i
gräset, och de långa spindeltrådarne, som de små konstnärerne spännt
under natten mellan gärdesgårdsstörarne.
Vägen var ännu fuktig efter daggfallet, och svala fiägtar
hvif-tade öfver en liten sjö, vid hvars strand vägen slingrade sig, till
dess den böjde sig uppför en backe och gömde sig i skogen.
Derinne i furu- och granskogen qvittrade foglarne, och trädkryparen
sprang beställsam omkring stammame för att söka rof; de betande
kreaturens klockor pinglade från det inre fördolda riket, och några
barn suto i landsvägsdiket och gjorde näfverkorgar för sin
blåbärs-plockning.
De hade redan funnit sådana bär och ätit sin lilla frukost,
ty deras läppar voro svarta, och de eljest så hvita tänderna lyste
blå, då de skrattade; en liten-en i deras sällskap hade varit ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
