Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frikqstigare, så att hela han9 ansigte såg ut som en karta öfver
Polynesien, laverad med rödt och biåsvart, mellan hvilket det hvita
barnskinnet stack fram bjert och friskt. Allt detta var något
alldeles nytt för Betty, som satt försjunken i åskådning; och Berndts
hjerta klappade friskare och gladare, när han andades sitt
fosterlands friska morgonluft.
De nalkades Thorstensholm, och scenerna afvexlade allt mera;
der sträckte sig gärdena ut och vajade ljust gulgröna mot solen,
pch byarne med sina hvita skorstenar, och de förfallna torpen i
sina ruiner, utgjorde de pittoreska delarne af taflan; men deras
naturnjutning stördes af en kärra, som mötte dem. I denna kärra
satt en man med hvita knappar i rocken, och bakom honom på
bottnen halfliggande en medelålders man med de sammanskrufvade
händerna genom en kedja fastade vid sätet. Detta bleka, manligt
sköna ansigte låg vändt så, att de resande kunde betrakta det och
se hur ögonen stirrade, liksom de varit beröfvade synförmågan.
Betty ryste tillbaka och vände sig bort.
«Hvad var det?» frågade hon skygg.
«Säkert en brottsling, en grof brottsling», sade Berndt tröstande.
«Var det en Paria?» frågade Thom, som haft sin plat9 på
kuskbocken. «Det var visst en Paria, som vidrört eller som låtit sin
skugga falla på en Bramin.»
«Nej, Thom, vi ha hvarken Parias eller Braminer här i landet»,
rättade honom Berndt, för att afbryta det obehagliga intrycket.
Men Thom gaf ej så snart med sig, utan fortfor: «Ser ni,
herre, det granna huset der borta? hvad är det?»
•Det är Thorstensholm, som jag omtalat för dig», sade Berndt
och pekade på den gamla stenhusbyggnaden.
«Nå, än de der kojorna?» frågade Thom.
«Jo, min gosse, det är torp.»
«Torp, jaså; ja, se der borta i den der pagoden bo
Braminerna; men Parias i hyddorna; voro de ej förkastade, så bodde de
ické så uselt.»
Längre fram på vägen sågo de resande några bönder utanför
en grind, och der innanför på ängen„ några bondgummor kring en
qvinna, som de tycktes understödja.
«Här få vi upplösningen», sade Berndt oeh befallde, att
vagnen skulle stanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
