Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
relsen skötes. Aktierna stiga med hvarje år i värde, det blir allt
svårare och svårare att få en sådan, hvars valör bestämmes efter
den utdelning, som enligt medeltal utfallit på de sista fem åren.
Flere af mine arbetare äro på detta sätt välmående karlar och
lemna, då de dö, åt sin enka en årlig utdelning. De ha en
framtid, och derför går det.»
«Och en sådan aktie kan vår Fritz f$P»
<Ja visst, om han arbetar», sade Hellmer småleende.
«Men om man vill inlösa den med penningar P» frågade Thorsten.
«Penningar? vill du förderfva pojken P Nej, det fås inte, alla
penningaktierna äro upptagna och jag sjelf har några arbetsaktier.
Skäm inte bort pojken, en sådan får aldrig veta af något annat
kapital än sina kunskaper och sin förmåga; om du vill ha din pojke
till något annat än en gentil herre, så låt honom arbeta sjelf.»
Thorsten fann sig obehagligt träffad af anmärkningen, men
dolde sitt missnöje med en invändning.
«Men om nu gossen skulle studera, så kunde han ju icke
förtjena födan en gång, och dock skulle han samla kunskaper; då
skulle han väl ha understöd?»
«Ja, det är naturligt, stöd skulle han ha, men inte derföre
sättas* i öfverflöd; ser du, om du fruktar att stormen skall bryta
ett ungt fruktträd, så sätter du ett stöd bredvid; men du flyttat
icke in det i rummet, du sätter det ej i porslinskruka. Nej, bror,
allt hvad barnet bör ha är stöd, men ingentihg mera. Det är
fadrens pligt att hålla tag i simgördeln, när hans son ger sig ut
på händelsernas djup, men han skall för Öfrigt låta honom öfva
sig sjelf, och icke sirama ut sjelf och låta honom sitta på
lyg-gen; ty då lär han sig icke ..simma, och det .är ju meningen ändå.
Nej, låt pojken arbeta, om han skall bli arbetare; jag ämnar ej
skänka honom en enda skilling, hvilken han ej lika väl förtjenat
som hvilken annan som helst. Jag tycker för myeket om gossen,
att vilja göra honom till en stackare.»
Det var ej utan att svågerns ord sårade djupare, än denne
anade. Löjtnanten sjelf hade aldrig fått lära sig att på egen hand
och med egna krafter klyfva lifvets vågor; men han hade nu
börjat inse, och insåg med hvaije dag klarare, att arbetet var nöje
och den enda säkra rikedom menniskan eger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
