Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under detta samtal hade i ett annat horn af rummet Stefanie
och . Berndt Willner talat länge och ifrigt med hvarandra.
•Nej, nej, Berndt, gör oss icke olyckliga igen», sade Stefanie;
«Gud välsigne dina penningar, vi behöfva dem icke.»
«Men», invände brödren, «jag tänkte, att du och Thorsten
saknade ert förra oberoende lif, och att, då jag utan saknad kan —»
«Nej, Berndt, för Guds skull», brådskade Stefanie att afbryta
honom. «Thorsten tänker kanske någon gång med saknad på sitt
fordna öfverflöd, men hela hans väsende är gladare sedan han
börjat arbeta; jag hör ej nu det der hvardagspjollret, som han förut
strödde öfver mig, jag ser ej mer detta uttryck af andlig trötthet,
som förr så beständigt hvilade öfver hans ansigte; nu är han väl
ofta trött, men det är till kroppen, och själen är lefvande och
frisk. Nej, for Guds skull, förskona oss för dina penningar; de
skulle, om vi mottoge dem, ändå bränna på vår själ, ty de vore
dock en annans.»
•Der ha vi stoltheten igen», smålog Bertidt, «du är dig lik
ännu från ungdomen; åh ja, när stoltheten redan bor hos
komministerns dotter, så har den väl hunnit växa hos «hennes nåd».»
«Nå nå, Berndt, du förstår mig icke, det är stolthet; men
ser du, endast den, att jag vet med mig, jag har förtjenat mitt
lugn och min lycka, denna tanke kunna ej dina penningar gifva
oss. Nämn ej om ditt forslag för Thorsten, han skulle möjligen
börja på att dra paralieler mot hvad det är, och hyad det kundq
blifva; gör honom ej missnöjd med sin nuvarande ställning; vi
äro så lyckliga nu.»
Stefanies ögon voro så bedjande, att Berndt måste gå ifrån
sin plan att med sina penningar på en gång återförsätta Thorsten
och Stefanie i deras förra ställning. Kapitalisten förstod ej
Stefanie, men hans ungdomsfriska hjerta påminde om den tiden, då
han önskade, att Betty skulle egt intet för att tillhöra honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
