- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
375

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

framstammade sin syndabekännelse, och liksom drottning Dagmar,
aom i sin dödsstund ej hade mera att förebrå sig, än att hon en
söndag snört igen sina silkesärmar, så hade den gamla ingen större
synd på sitt hjerta, än att hon gifvit bort sin salig mans kläder
åt en vanbördig brottsling.

Att det var hon, som genom sina öfvertalelser kastat Hedda
i Johans olycka, tänkte hon ej på, att hon lemnat den, som hon
ansett för sin sonson, utan hjelp och förbannat honom, då han
gjorde sitt första brott, mindea hon icke, ångrade hon icke; men att
hon ändrat sin mans kläder åt den olycklige, var hennes själapina»
Den ädle presten rökte att hafva hennes villfarelse och att
trösta henne; det lyckades blott till hälften, och endast heunes
ålderdom och hennes svaghet hindrade, att hon ej dog i ångrens
qval. Nu slumrade hon iu, andedrägten blef afbruten, det gamla
ansigtet klarnade, och snart var allt tyst.

Då smög sig lilTAnna från sin gråtqnde mor, och ^ick bort
till mormor, som sof så stilla. Länge stod barnet bredvid presten,
som ännu satt qvar och fästade sina tankfulla ögon på den dödas
ändtligen klappade den lilla den gamla och sade; «Mammal
mormor drar på munnei^, liksom hon vore glad* se på, hur lycklig
hon ser ut; precist, som då jag sjöng psalmen för henne i går.»1

•Ja*, sade presten, «små barn sjunga helsningspsalmen .för
henne der oppe, små englar mota henne, den svaga, den förvillade
botgörerskan, som ångrade, som ett barn ångrar.»

lien den gamla sof den eviga sömnen, och log ännu i
grafven, som ett barn, som fått förlåtelse, sedan det gråtit ut. Évar
finnes nåd? — Hos Gud allena.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free