Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det förflutna året hade Hedda autit stilla i sin koja; då och
då kom ett åkdon från Bagnarsdal och hemtade henne, men hon
trifdes ej riktigt der. De enkla rummen besvärade icke, och Bettys
vänlighet gladde henne; men det var dock ej helt, ej så, som det
borde vara. Om hon kunnat undersöka sin själs tysta arbete i
hjertats lönkammare, hade hon funnit, att det var Berndt Willners
och Bettys lycka som plågade henne, icke rikedomens Lycka, utan
kärlekens; hon var sjelf rik efter sitt stånd, fastän hon ej ville
uttaga något deraf, förr än hennes Johan kom hem, och nåden
dröjde, oaktadt alla hennes präktiga drömmar. Men utom denna
plåga, förorsakade Betty henne en ännu smärtsammare. Hon hade
nemligen lofvat Berndt att ej for Betty omtala hennes brors
olyckliga öde, utan blott att han rest bort i affärer, att han
nödvändigt måste vara borta länge, men att han snart skulle komma.
Betty, som ensam framlefvat sina barndomsdagar i Amypura,
hade, då hon läste sin fars testamente, föresatt sig att bemöta
Johan som sin bror; hon hade aldrig egt någon bror eller syster,
och derföre utmålade hennes inbillning denne nyupptäckte med de
präktigaste färger.
«Du nämner då aldrig något om min bror Johan», yttrade
hon ofta till Hedda och smekte henne som ett gladt barn; «tala
om, har han skrifvit till dig nyssP han skrifver väl ofta?»
<Johan? jo, han skrifver ibland», svarade Hedda och darrade
af det djupa såret och af fruktan att förråda sin smärta.
«Nå, säg, Hedda», fortfor Betty glad och betraktade sin
svägerska med vänlighet, «säg, hur ser han ut ? är han en så pass
hygglig man som min BerndtP kanske han är lik Berndt till och med?»
«rNej inte precist», blef svaret.
«Nå, men säg, han är väl ändå en rask, en glad och lycklig
menniska ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
