Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedda suckade djupt. «Åh ja, lycklig, ja, visst är han lycklig.»
«Men om han höll af dig, så kom han väl hem, åtminstone
för att helsa på», yttrade Betty. «Jag får verkligen ingen god
tanka om min kära halfbror.»
•Ack jo! han är en god, en redlig menniska», inföll Hedda
och brast i tårar.
«Hvarför gråter duP säg, har någon olycka träffat honom P»
frågade Betty deltagande. «Gråt inte, Hedda lilla! Hur är detP
— nå säg, hur är detP är han sjuk?»
Hedda fortfor att gråta, det var henne omöjligt att upphöra,
så djupt hade Bettys tvifvel om Johan smärtat henne.
«Men, goda Hedda! du, som är så god och så ren, tala då
for Guds skull — var ej rädd att jag forskräcks — säg, är han
sjak, illa sjuk?»
rJa, illa sjuk, mycket illa», sade Hedda och gret ännu bittrare.
«8åledes illa sjuk», återtog Betty med sorgligt allvar.
«Kan-ske», tilläde hon med fuktade ögon, «kanske det är Guds vilja,
att beviset om min fars — men låtom oss vara trygga och
hoppas, afbröt hon den halfuttalade meningen; «han blir nog, frisk
igen; han är en stark och ej gammal menniska, han kämpar sig
nog igenom; nå, var glad igen, Gud hjelper dig nog, Hedda,
och mig också.» (
Få detta sätt sökte hon att trösta den arma qvinnan. Det
var en pinsam tröst, tusende gånger värre än ingen.
Ändtligen erhöll Berndt från Landshöfdingeembetet den
väntade nåden, hvarom underrättelse genast hade afgått till
Landskrona. Han ämnade att stiga till häst och rida till Skogstorpet,
då han, ibland de öfriga brefven, som han ej hunnit bryta,
händelsevis fick se ett med Landskrona poststämpel. Han bröt det
med häftighet och kastade ögat på namnet; det var från Johan
Lind. Hån läste:
«Bäste Willner!
Jag är fri, er mellankomst har hjelpt mig ut ur fängelset,
och nu sitter jag i en fiskarstuga vid stranden och skrifver detta
bref till er och till min Hedda. Jag vet att"jag är rik efter mitt
stånd, och tackar för de hundrade riksdaler, som blifvit sända till
kommendanten; det är mitt allt, men det öfriga skall min Hedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
