Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ack ja, det vill jag, rida på hästen, ja, det vill jag. Ack!
Ack! hvad det skall bli roligt», ropade barnet och slog sina
armar om modrens hals.
vHvad gör da, Hedda», frågade Berndt, «är det din mening
att .»
«Ja, det må ske på en gång, så är det undangjordt», sade
hon med dödsköld.
aBetänk dig, Hedda», bad Berndt, »betänk hvad du gör, det
kaa du aldrig bära.»
Hedda smålog.
«BäraP kan inte en mor bära sitt barns lycka P»
«Du sliter då alla band, Hedda», sade Willner. «Gud vare dig
nådig, arma qvinna, Gud vare dig nådig.»
Hedda nickade stumt och pekade på hästen, som stod på
gården, stampande af otålighet.
Liksom denna anvisning varit en befallning, gick Berndt ut
till kreaturet, lossade betslet, bredde täcket dubbelt öfver
sadelbommen och satte sig opp.
Hedda stod bredvid honom med det skrattande barnet, som
arbetade för att liksom hoppa ur sin mors armar opp på det
granna mjuka täcket.
Nu var allt färdigt, modren tryckte sin flicka i sina armar,
andades en lång kyss på de leende läpparne, och lyfte henne opp
på den höga platsen. Annu en gång nickade den undersköna
marmorbilden och pekade med sitt finger, och liksom rörd af en
trollmakt, red Berndt bort med barnet.
Hedda stod qvar, till dess de försvunno i skogen; då gick
hon åter in i sin tomma stuga och föll på knä derinne, och sade
med darrande röst: «Gud fader i himlen, nu har jag offrat allt;
mera har jag ej att gifva!»
Detta var allt. Det öfriga af den snart försvunna dagen satt
hon stilla vid fönstret och blickade mot vester; ty ditåt ligger
Bagnarsdal, och när natten, kom, satt hon qvar, och när solen
rann opp i öster, satt hon der ännu med tårlösa ögon; men då
dagen stack opp öfver skogen, och himlen skiftade i purpur, och
dimmorna liksom guldskir höjde sig mot himlen, och foglarne
började sjunga, och gräset glindrade af daggens demanter, då brast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
