Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S&dana fall voro derföre sällsynta och blefvo det allt mera,
helst de öfrige vanligen slutade med att, som det hette, »lösa sig
ifrån» en odåga, d. v. s. köpa hans aktie och låta honom gå,
hvilket åter den skyldige sjelf begärde, emedan han vantrifdes
bland sina kamrater och dessutom vanligen hade smak för att ega
en samlad styfver — att förstöra.
Inrättningen gick således som ett väl sammanpassadt urverk,
och Hellmer utgjorde fjedern deri. Då nu hela inrättningen var
stödd på association, var också hvarje arbetare, på grund af de
aktier han egde, röstegande i årsstämman, för hvilken Hellmer
af-gaf sin berättelse och lemnade redogörelsen. Aktieegarne skulle
på årsstämman äfven välja föreståndare eller direktör för
kommande år, något som litet hvar i början velat afråda, emedan
Hell-mér på detta sätt, som det hette, skulle bli beroende af sina egna
arbetare. Deras rättigheter låg i sjelfva inrättningens natur och
hade tillkommit på grund af Hellmers fattigdom i början, som ej
tillät honom att köpa menniskor för penningar, utan tvingade
honom att endast i gemensamheten söka styrka för det nya företaget.
Arbetaren egde således liksom de få ännu qvarlefvande
ursprungliga aktieegarne att välja föreståndare, och Hellmer hade således
riskerat mycket, om han ej varit den ojemnförligt skickligaste, och
om det ej legat i de omröstandes intresse att välja den
skickligaste till föreståndare. Hellmer riskerade således alldeles intet af
denna årliga förnyelse af sin befattning, han var sjelfskrifven, lika
säkert, och med långt större moralisk makt, än om hans
kapitalstyrka bestämt hans rättigheter.
Det är endast odugligheten, som på grund af materiel
öfver-vigt anser sig böra herrska och fruktar att öfverlemna
bedömandet åt andra intressen än sitt eget. Skapar man ett lefvande in:
tresse, och är man sjelf den, som eger förmågan att bäst uppfylla
dess fordringar, behöfver man ej frukta, att folket störtar sig utom
klokhetens och rättvisans gräns; ty om centrifugalkraften ’Skulle
vilja kasta någon del af det hela utom denna gräns, finnes dock
en annan kraft, som sammanhåller det hela och tvingar den en-
skilde att blifva qvar.
Den allmänna öfvertygelsen eller opinionen verkar med sin
massa, liksom, inom den materiella verlden, dragningskraften lig-
ger hos massorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
