Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ett nöje att se denna samling af välklädda, hyfsade
män ooh ynglingar, som rörde sig fram och äter i det löfprydda
verkstadsrummet. Alla maskiner stodo stilla för dagen, hvarje
svarfstol, hvarje ugn och hvaije svarf var prydd med blommor och
blad, och främst framme i rummet satt ett stort G. H. och A. W.,
Gustaf Hellmers och Augusta Willners initialer, bundne af granna
blommor; det var de unges glädje att hvarje &r göra dessa namn
större och grannare än förut, och Fritz Stålsköld, den der smärta,
bredaxlade ynglingen, 90m står derborta, hade nu gifvit utkastet
till grannlåten.
Hellmer var sig ännu lik, åldern hade ej inslagit något spår
af smärta eller tråkighet på hans ansigte, ännu var han samma
man som förut, med sitt ljusa hår och sina tankfulla leende ögon.
Han var, der han stod i kretsen af sina arbetare, en skön
personifikation af arbetet. Då valet skedde, felades ingen enda röst för
Hellmer; han visste det förut, det var så naturligt att hans
öfver-lägsenhet skulle segra, äfven om småaktigheten ville neka den.
Man kan gerna neka tillvaron af all öfverlägsenhet, så länge
man ej behöfver begagna den; men då intresset fordrar det, ser
man klart och erkänner gerna hvaije öfverlägsenhet, af hvilken
framgångarne bero. Det är en ädel egoism, att erkänna en
annans nödvändighet.
Festen var munter, man höll tal, man drack skålar, man
pratade och roade sig inpå aftonen, och mer än en dubbelqvartett,
som ej behöfde skämmas för sig, lät höra sig; ty arbetarne hade
roat sig med att inöfva stämmor.
Så sjöngo de frie arbetarne sina vackra sånger, som klingade
herrligt i det fridfulla rummet, under det att de ofrie utanföre, de
som ej ännu känt associationsandan, blott skrålade unisont,
emedan hvar och en var ensam, och ingen allmän föreningslag
sam-samfogade hvarken deras intressen eller deras toner till ett helt.
Borta i ena hörnet af salen sutto några äldre arbetare
tillsammans kring ett bord och resonerade om åtskilligt; men den
som förde ordet var herr Löfstedt, den äldste och bäste arbetaren
på fabriken och äfven en af ställets aristokrater; ty han egde
ensam fyra aktier. Han hade väl intet adelsbref; hans grofva
händer med sin pergamentshud var det enda pergament, som bevisade
att han förtjenat sitt anseende, så väl 90m någon annan; ty det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
