Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några af personalen spelade till dansen, ooh ofvanpå den stora
hyfvelmaakinen vid gafvelväggen var den löfprydda orkesterplatsen.
Allt var glädje och munterhet till långt in på natten.
Men det oaktadt hade man påföljande morgon det vanliga
bullret derinne. Hjulen, biåsmaskinen och vefvame surrade; der
var lif och rörelse i hvarje vrå, liksom ingen fest och ingen dans
förutgått; blott en mängd löfruskor och blomsterfestoner vid taket,
och som ej hindrade arbetet, sutto qvar och skulle sitta till nästa
år, då allt det gamla togs ner och stora maskinrummet åter
kläddes i sin sommarskrud. Der återsåg man nu den mäktige för
detta verkgesällen, nu aktieegaren Löfstedt, redan sotig om
händer och ansigte, klädd i sin arbetsklädning, vid svarfven, och vår
lilla polerare vid sin polerskifva i fullt arbete; längre bort se vi
Fritz Stålsköld, arbetande vid en filklåfva, och andra sysselsatta
med formernas tillagande, under det att ur smältugnen, gröna,
tunglika lågor då och då fladdrade opp, till ett bevis att smältan
blifvit bar och borde täckas med mera fluss. Få eftermiddagen
togos deglarne ut och fördes hängande på hisskranens kedja öfver
formarne, der den glödande metallen göts till tusende pjeser af
den mest olika skapnad och bestämmelse.
«I går förlorade vi en dag», sade Långa Oqviet, som nu hade
sin tur att vara gjutare; «men roligheten skall också ha sin tid,
då kan arbetet också vara roligt.»
«Ah ja, det är så skäligt roligt», yttrade en annan, sysselsatt
med klippning af latunmessing, «att steka sig vid deglarne; men
ondt och godt få bytas om.»
«Åh ja, det må du säga», yttrade Långa Öqvist, «nästa vecka
så står du i värmen, då jag blir vid svarfven.»
Så utbyttes arbetena, vecka efter vecka; detta hade till följd
att alla, hvar för sig, kände hela serien af arbeten, som behöfdes
för det hela, och kunde bedömma dess större eller mindre
duglighet, liksom detta ombyte gjorde fabriken i det närmaste oberoende
af tillfälligheten. Det gjorde egentligen ingenting, om t. ex.
svarf-varen skar sig eller stämplaren krossade ett finger; i en annan
fabrik kan en sådan händelse bringa hela arbetet ur sin bana, och
detta blir i synnerhet fallet, om någon eller några af arbetarena
insjukna eller säga opp tjenst. Här deremot ersattes alltid
platsen af en annan, som hade nästan om ej precist samma skioklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
