Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Den olycklige I» suckade modren.
»Olycklig? Ah ja, kan så vara», återtog mamsellen; «men när
allt går bakut, så kommer han nog ihåg att han har en mor, och
så blir han åter mild och god och lydig, ända till dess äfven hon
uppoffrat allt hvad hon eger — och sedan . . .»
«Skulle jag, tror Skarpmesser, uppoffra det lilla jag eger, for
att ännu en gång bli förnedrad?» frägade patronessan med hetta;
«nej, aldrig, aldrig i verlden.»
«Ett knäfall och litet tårar i ögonen kan göra mycket»,
smålog Skarpmesser försmädligt.
«Tårar?» upprepade patronessan, »tror Skarpmesser, att det
kan gä så långt?»
«Ja, det är säkert, att om unga patron är riktigt i fara, så
faller han till edra fötter och smälter i tårar», sade mamsellen;
ftförr är hans stolthet icke bruten, och förr erkänner han också ej
er godhet; han skall bland sina kamrater blott skratta åt er, fru
patronessa, och åt ert veka hjerta.»
»Skratta? nej, Skarpmesser, så mycket ha» jag lärt mig, att
han ej oftare skall få prsak att skratta åt sin egen mor, när han
håller kalas i min våning, mina rum, ur hvilka han drifvit mig.»
«Vi få se, bästa patronessa, vi få se», yttrade mamsellen
ill-parigt; «känner jag patronessans hjerta rätt, så .»
«Ja, Skarpmesser», sade patronessan, «jag erkänner, att jag
— ja, om han gråter och ber, och ber och gråter, då tycker jag
mig se honom igen som ett barn, och då veknar mitt hjerta; det
var så jag såg honom forr, och då jag ej kunde neka honom nå-
got; men eljest .»
«Eljest blir ni ej vek, goda, ädla patronessa», inföll
mamsellen; «ack hvad min patronessa har för ett ädelt sinne I Ack, så
när hade jag glömt kalfven — ackl goda patronessa, att lemna
mig honom för fem riksdaler, det var en riktig gödkalf, en riktig
gammal mjölkdrickare, och var värd ofantligt mycket mera. Gud
vet, när jag kan på något sätt erkänna all godhet; också* när
herrarne fingo steken, så frågade alla hvarifrån han var, och då
sade jag: Thorstensholm. Ack, patronessan skulle hört huru hei>
rarne talade om patronessan, och huru de fördömde unga patrons
fasliga otacksamhet det var då, apropos om kalfven, jag fick
riktigt reda på, att det var ute för unga patron, att han på alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
