Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
håll begärt kredit, men f&tt afslag, och slutligen nu inte en g&ng
vågar sig ut på gatan; det qväser ändå öfvermoclet.»
»Gud gifve det! och att jag finge igen min son!» suckade
patronessan. »Men han skall ej tro, att jag uppoffrar mitt
oberoende for honom; nej, dertill är jag for klok, och hvaije menniska
skall hålla mig räkning derför.»
»Ja, och hvar menniska och han sjelf skulle skratta åt
patronessan, om hon, gjorde det», skyndade rådgifvarinnan att tillägga.
Under detta samtal nalkades föremålet derför Thorstensholm;
han red långsamt och utan att gifva akt på vägen, och hästen,
som en gång förut stannat vid Skogvaktaretorpet, stannade ocks&
nu utanför den rödmålade stugan, der Hedda, som till sitt
sällskap upptagit en fattig gumma, bodde i dyster indragenhet och
blott en gång i veckan fick bud om sin flicka och hur hon mådde
på Bagnarsdal.
När hästen stannade, vaknade Adolf ur sina drömmar; han
satt en stund stilla och betraktade hur vindflöjeln på gaflen rörde
sig sakta för den milda sommarvinden, stilla och dock rörlig och
i oro för hvaije vindstöt, liksom menniskohjertat. Ändtligen steg
han af, kastade tygeln på hästens hals och gick in.
Hedda satt ensam i rummet och läste i bibeln; den dystre
främmande stannade vid dörren och sade ej ett ord, utan endast
betraktade henne med uppmärksamhet.
»Åter är ni här, herr patron», yttrade Hedda och steg opp;
»hvarföre förföljer ni migP»
»FörföljerP Åh nej, Hedda! nu äro vi lika goda, olycklige
begge, krossade begge, jag ville endast säga dig, »nu är det gjordt»,
nu är jag vid gränsen.»
»Vid gränsen! hvad menar niP» frågade Hedda darrande.
»Vid gränsen, ja, — jo, det var ju så jag sadeP» återtog
Adolf. »Åh jo», tilläde han med ett bittert leende, »vid gränsen af
lyckan, vid förnedringens, förräderiets, föraktets gräns, ha ha hal
Ser du, Hedda, om Johan Lind såge ner i min själ, skulle han
finna sig salig som fästningsfånge. Ser du, han hade bojorna blott
om hand och fot, men jag har dem omkring sjelfva hjertat, der
de ligga och skafva, så snart det vill röra sig af glädje. Hvad
är det du läser, HeddaP» •
»Bibeln.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
