Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jasåj bibeln, det måtte vara en intressant bok, då man har
tråkigt.»
•Gäckas inte, patron Adolf!»
»Gäckas? har kan man gäckas med det man inte känner?
Hör på, det är en helig bok, jag har en sådan i min själ; ofta,
då jag var barn, ville jag bläddra ati den och läsa hvad der stod,
men min mor hade försett bandet med guldknäppen och knäppte
igen den för mig.»
»Ni hatar då ännu er mor?»
»Hatar? nej, Hedda, jag hatar henne lika litet som jag kan
hata en sten, på hvilken jag stapplar, eller kan bära agg till en
trogen hund, som hoppar opp på mig, då jag står på
strandbrädden, och störtar mig i vattnet. Det der, ser du, är allt
naturnödvändighet, allt beror af en nödvändighet; när penningarne fly,
så dör vänskapen, när lifvet brister sönder, så flyr lifvet; ja, ser
du: va la b an que är mitt ordspråk, allt eller intet, lif eller död
— det skall ändå ta slut en gång, ooh det är bättre att dö en
gång än tusen.»
»Hvad menar ni?» frågade Hedda och bleknade, då hon såg
hans stela, kalla smärta.
»Är du min vän? Ja, det är du», återtog han. »Hör på, jag
är ute på pilgrimsfärd, jag skall, som kejsar Henrik i Canossa, i
tagelskjorta och barfotad bedja om absolution hos min mor — åh
ja, det är egentligen hon, som bannlyst mig.»
»Ja, gör det, patron Adolf, bed henne om förlåtelse och
försoning, så blir allt godt igen.»
«Tror du det? tror du, hon ger mig hundratusen riksdaler,
utom välsignelsen? — Nej, förr blir det ej godt igen. Vore jag
oberoende, så kostade afbönen ringa, men nu, nu rifver den
sönder mig i mitt innersta. Nå väl, hon må svara hvad hon vill,
jag är temligen bestämd af mig, allt eller intet heter det; nå väl!
det må gå! något slut måste spektaklet ha.»
»Ni vill väl ej våldföra er på er mor?» frågade Hedda och
fattade honom i armen med häftighet; »för Guds skull sansa er.»
»Hör du, Hedda! jag är fullkomligt sansad och skall ej
förfördela min mor; men jag vet att hon är hård som flinta. hon
tovekes af intet, och om hon vill göra något, så vill hon ha mig
som slaf i stallet; det sker dock inte.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
