Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt nöjd, riktigt lugn; men p& en g&ng var det liksom en ond
ande hviskat i hennes öra: »Skarpmesser hör allt, ser kanske allt
genom dörrspringan, du skulle blygas om hon lunde säga: ni var
svag, ni lät förleda er, ni har lätit ormen smyga intill ert bröst
och stinga er till döds.» Det var fåfangans demon, som för ett
ögonblick drog en isskorpa omkring det varma hjertat, och
patronessan lade armarne i kors öfver bröstet, svepte schalen härdare
omkring sig, och kärleken dolde sig under masken af ett kallt
gäckeri.
«Nej, Adolf, inga barnsligheter», sade hon med skarp röst för
att qväfva tärarne, «inga omfamningar, inga knäfall och inga
Judas-kyssar.»
Adolf stod förkrossad framför henne, han svindlade af
förtviflan och smärta. «Det är s&ledes slut», sade han, adet är s&ledes
slut mellan oss begge; det är slut med allt.»
Patronessan teg, men hon önskade den lyssnande rådgifvarin*
nan tusen mil ifrån sig, för att kunna, utan att rodna, förlåta.
«Du kan resa», återtog hon, «om du vill; men du kan bli
qvar, om du vill.»
«Jal min mor, jag blir qvar hos er; men ej länge, blott öfver
natten, kanske knappt det engång», sade Adolf brådskande och
stödde sig mot en stolkarm.
•Hvilket du vill», yttrade patronessan och ringde.
En betjent inträdne.
a An visa patron det gröna gästrummet, han mår ej väl», sade
patronessan, gjorde en häftig ansträngning, men reste sig med en
drottnings värdighet ur soffan, och vacklade ur rummet.
Lik en sömngångare följde Adolf betjenten opp på
gästkammaren.
«Min goda patronessa visade ett mod, ett lugn, som jag
knappt vågat vänta», sade mamsell Skarpmesser, då patronessan,
blek af ansträngning och darrande af en oförklarlig fruktan,
vacklade in i det rum, der Skarpmesser stått på lur.
«Hvad säger ni, Skarpmesser P» hviskade hon, «var jag hårdP
var jag grymP — ja, så var det — ack det är fasligt, det är
fasligt,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
