- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
426

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Min morP jaså, hon 90m lefver än, inte den der skepnaden,
som kommer in ibland till mig — jaså, min mor.» Han strök
sig några gånger öfver pannan, liksom för att reda sina begrepp;
»min mor, min stackars mqr», sade han sakta, <(hon är väl bra
ledsen öfver att jag tog in gift, så långt trodde hon inte det
skulle gå.»

«Ack, Adolf, er mor blir glad blott ni håller af henne.»

oHåller af henne, ja visst håller jag af henne — ja, deri gör
hon rätt, hon betalar mina skulder för att ge mig ro; stackars
mamma; jag skall ta henne i famn, när vi råkas.»

«Adolf, ni håller således af er morP» hviskade Hedda och
betraktade honom uppmärksamt.

Adolf strök sig åter öfver pannan.

oHåller af henneP ja visst gör jag det; men hon har
förbannat mig, och derföre får jag inte komma in dit, der du är Hedda,
då du är borta; det måtte vara mjukt och elastiskt att sitta på
silfvermolnen och gunga; men se, jag skulle hisna jag; for ser du,
när man är så här hvarken menniska eller ande, så kan man falla,
ja, falla djupt, mycket djupt, förstår du, det är såledés inte. värdt
att jag forsöker, jag skulle trilla ner, och det vore ett spektakel

— ha ha ha, ett riktigt spektakel.»

ffSansa er, Adolf, ni lefver ju än, ni har återfått er mors
kärlek, och edra affärer reder hon, alla edra skulder betalas.»

«Mina skulder P» återtog Adolf med ett svagt leende, «kan
min mor taga bort mina skulder P jo, ser du, då skulle jag bli
lätt, ooh vingarne skulle växa ut på axlarne, Heddal ser du till
några fjun ännu, något tecken att de skola komma P jag tycker

mig vara som en svalunge i boet, innan han kan flyga.»

«Ni skulle således bli glad, om ni blef skuldfri P» frågade Hedda.

aSkpldfriP — skuldfri?» upprepade Adolf, «ja visst, om jag
blefve skuldfri, då skulle det bli bättre.»

Hedda tyckte att Adolf blef lugnare, i samma mån hon,kun-

de visa honom att hans skulder voro betalda, och han blef det
verkligen; ty då själen på en gång bär flere sorger, vet den ej

hvilkendera som är den förskräckligaste; men åflyftas en, händer
det ofta att man känner en sådan lättnad, att man nu först finner
att just denna var den tyngsta, oaktadt man forut ansett den som
en bisak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free