Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidjor. Det var mot qvällen, och.dimman böljade sänka sig öfver
landskapet.
Den ene arbetskarlen högg ner jernstängen och lat den atå
qvar, samt drog opp en l&ng messingsdosa ur fickan. «Hm», sade
han och snusade, «andra må högt klifva, jag vill nedrig blifva,
andra må högt braska, jag vill gå och traska; men när man rätt
tänker efter, så är det ändå underligt hur det går här i verlden.»
«Hm, hvad då?» frågade den andre, .«jag tycker att det gär
så der släpigt som alltid.»
«Med oss? ja, det förstås; ty det går alls mte, tycker jag;
nej, med patronessan, som det gått så baklänges med.»
«Åh, det var inte så underligt», invände den andre; «njugg
8par och f-n tar.»
«Ja», inföll pojken, «det är, som mormor talar om, det var
en man, som försvor sig till <rskam» ooh fick en hel hop
guldpengar för sin fattiga själ; men när han kom hem med påsen, så låg
der bara spån och småsten, i stället för pengar; orättfånget gods,
säger mormor, gagnar till intet.»
«Ah ja, så der ser det ut», återtog den ene torparen, «men
visst är det ömkligt, att den rika patronessan nu sitter derborta
hos Thorskan och lefver liksom på nåder; ty Thorskan får pengar
från patron Willners, och föder nu käringen med, utom gamla
Olsgumman, som sedan länge varit der som en hjelpreda. Det är
min själ annat, än att sitta på siden och sammet, och gå på
matter, så mjuka som stenmossa, och åka i «sufflekt» till kyrkan, det
måtte vara ombyte det.»
«Ombyte? ja visst, men så skadar det inte att rikt folk fir
smaka på, huru det är att vara fattig», invände den andre, och
klådde sig bakom örat.
«Åh så kan hon inte», återtog den förre, som hette Olof, «åh
så kan hon inte vända sina händer till arbete, för då har det
ingen nöd, det sågs på Stålskölds, som det också gick utfore for
på detta förbannade satnästet, der ingen lycka trifs.»
«Ja», inföll pojken, «det vet mormor att tala om, der går ett
spöke, en lång en, grå en, som ser ut att vara klädd i en sådan
der jemklädning, som der hänger på ena pelaren i kyrkan; den
der är den gamle Thorsten Stålsköld, som mördade gubbar och
qvinnor och barn och skrapade hop pengar i Tyskland, för många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
