- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
433

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nytta; men annat ar det, om vi alla visste att förena vära krafter
för ett arbete. Vi skulle då snart sjelfve lära oss begripa, hvad
värt arbete är värdt, och sjelfve bestämma öfver v&r lycka. Vet
du hvad, mig tyckes, att arbetslön, dagspenning eller hvad det
heter, inte är annat än någonting, som skulle motsvara en viss
del af arbetets värde; den dagspenning vi skulle få, är ju
ingenting annat än en del af egendomens afkastning. Tro mig, det
skulle gå bättre, både för herre och tjenare, om arbetaren i stället
for dagspenning finge en viss del af öfverskottet, allt efter som
det är stort eller litet. Det blef på sätt och vis ett deltagande i
egendomen, och hvarken herrn eller tjenaren skulle förlora derpå;
det blef snarare rättvisa å ömse sidor, emedan den ene kom att
dela ljuft och ledt med den andre, och derigenom skulle arbetet
vinna både i ihärdighet och duglighet.»

«Åh ja, som det går till här, så fortfar spöket att ställp till
allt hvad rasande är», sade den andre; «det var, kantänka, inte
bra ätt torpena voro nedrutna, och att några, som Mårten i
Granön, kunde föda sig nödtorftigt; det var inte väl, kantänka, förr
än dagsverkena ökades och alla torpena blefvo tiggarhybblen,
liksom det vore herrskapets vinst att de underhafvande vore usla.
Men inte nog dermed, inspektoren tycker nu, att vi äro så usla
att vi inte kunna sköta torpena, och nu slår han dem under
gården och ger oss stat. Der bo nu åtta stycken i ett enda hus på
bara backen, utan en täppa en gång, så snål är han om
jordlapparna, och så skola vi bero af hans nåd for hvar vecka, om vi
inte vilja svälta ihjäl. Men min själ han skall ha mycken glädje
af det påhittet; ty vi arbeta så lagom nu; ha ha ha, det är det
enda, att vi inte behöfva ha samvete af att vara lata; ty så vill
han ju ha det, då han inté vill låta oss bero af oss sjelfva den
allraminsta smula.»

«Åh ja», återtog den andre, csedan den tiden, dét vill säga,
aUtse*n vi litet hvar kunna två våra händer och säga: «intet på
hela jorden kunna vi kalla för vårt», så lefva de annorlunda än
förr; de klokaste hålla smygkrog, som Pelle Pehrsson och Zackris,
du vet, och de andre supa opp det lilla de få, ty det kommer
som en lotterivinst, och med den är ingen välsignelse. Der är ett
jämmerligt hus i de åtta kamrarne, sjuka barn som skrika,
möd-rarne som tigga och stjäla från grannarne, ty bamena kunna inte

C. jL WetterbergJu Samlade Skrifter. III. 28

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free