Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå nakna, kan tänka, och staten räcker inte till, mannen ligger
full så ofta han kan, får stryk på kontoret, och så häller han åter
brännvin i sig, for att döfva förargelsen. Tacka vill jag under
salig majorens tid, ty han gjorde hvar man rätt, fastän han inte
skänkte bort något; då såg gården något ut, och torparen kunde
lifnära sig. Litet sämre var det under löjtnanten, som hvarken
skötte sitt eller andras, för si, när så är, faller ej vinsten
rätt-vist, utan blott fläcktals, liksom då en ovan menniska sår rågen,
då deremot en vand såningsman kastar den jemnt, så att säden
hvarken växer för tät eller för gles. Så kom patronessan, och då
böljade dj—lens regemente, då de ökade på dagsverkena, och alla,
som hade rygg att flytta, skuddade stoftet af sina fötter och
drogo ur öknen; värre är det nu; men Gud ske lof, ännu värre kan
det icke bli. Nog af, jag flyttar till våren och vill, bara jag får
flere med mig, taga mot odlingslägenhet på Ragnarsdal, hellre än
att i evighet gå här och bli allt sämre och sämre.»
«Ja det skulle allt vara bra det», inföll Olof och snusade för
att samla sina tankar.
«Åh ja, det går nog, ty det är dermed på det sättet, att en
menniska kan, medan han förmår arbeta, bereda sig en lugn ålder-
dom; men här går vinsten undan för hvar dag, och då åldern
kommer och gubben inte kan arbeta, så får han gå på socknen;
ty med allt sitt arbete har han inte samlat något, inte fått tak
öfver hufvudet och inte en torfva som han kan säga: hon är min
egendom. Jag sliter hellre en hund i min starka ålder, än att
gå och tigga, då jag blir gammal, och det är just derföre jag ger
mig af till Ragnarsdal, der det heter: »Arbeta skall du, arbeta
mycket, försaka mycket; men blott några år bortåt, och sedan kan
du sköta ditt eget, och behöfver ej krusa för någon, då du gör
rätt för di g»; då har arbetet aflat af sig en liten ega, der man
kan dö i frid, i stället för att dö i ett dike.»
»Åh ja, bara den som har rygg till det», yttrade Olof; omen
det är inte godt att hugga opp från «rot» och «rask» och dika
på egen konto eller med litet till skatt.»
»Det har du rätt i», återtog den andre; «men är det väl bättre
att arbeta opp jorden kring torpet, som man ändå aldrig rår om,
utan der man måste lemna alltihop åt andra. Nej, jag går till
Ragnarsdal, det må då gå hur det vill.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
