Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ändtligen var förmönstringen slut, och nu vande sig
rådmannen med diktatorsmin till stadsvaktmästaren. «Hör på, Klamp-
ulin, kan han servera champagne P»
«Ja bevars, herr rådman, det kan jag», blef svaret.
«Och så att korken smäller som pistolskott P»
«Ja bevars, jag har många gånger gjort det så bra, att korken
fastnat i papperstaket, och jag vet att unga patron Eänger i sin
sal lät sätta fast hvarenda kork, som slog genom papperet — och
många sådane har jag «suttat» dit.»
«Det .var bra; låt se att det smäller duktigt, så att de veta
hvad de få till lifs.»
Efter dessa högvigtiga anordningar, ställde sig rådmannen i
positur i förmaket, för att taga mot gästerna.
Klockan var nära tolf, förrän rådmannens oroliga ögon hade
fått skåda alla de bjudna. Dessa voro stadens honoratiores af
herrskaper, bland hvilka öfverstelöjtnant Rackelhane och assessor
Melon och prosten Himmelinder voro de förnämste, vidare samtlige
rådmännen och det anseddare borgerskapet, bland hvilka vi äfven
se Gustaf Hellmer och herr Tröggren, messingsslagaren med det
gröna håret. Nu tågade gästerna in i den festliga salen, der alla
skulle, som rådmannen sade, riktigt på ungkarlsmanér njuta sin
frihet ooh äta ostron eller, som prosten uttryckte sig, lefva
((studentikos» på ålderdomen.
Ändtligen voro de då bordsatta, och de präktiga ostronen,
dagens glans och kärna, kommo fram, fat på fat; de arma
ostronen, som så länge sutit på hafvets djup, slukades af de
beundrande och berömmande gästerna. Man prisade ostronen, alldeles som
de varit rådmannens egen förhoppningsfulla afföda, och alla dessa
grannlåter fagnade i synnerhet mamsell Skarpmesser, som i ett
närgränsande rum förrättade serveringen och befallde öfver de
svart-frackige ganymederna. Champagnen kom fram, vaktmästarens
konster lyckades, så att sjelfva öfverstelöjtnanten i hastigheten ryckte till
och ansåg smällen förorsakad af ett gevär, samt apropos deraf
skämtande berättade, det fransmännen i Tyskland gåfvo en sådan der eld.
((Tailsöreld», anmärkte rådman Äftersting, som i sin ungdom
gått på professionen och förstod de lefvande språken.
«Ja, tirailiörseld», rättade öfverstelöjtnanten, «ja, precist så der
plattrade det, då Cardell, mine herrar I kom ooh bröstade af ooh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
