Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna exposition, om vi sft f& säga, af menskligt vetande,
hade den vanliga följden af. dylika framställningar, der det ena
täflar med det andra, att den beak&dande bland mängden träffar
nägot visst, som i synnerhet faster vftr uppmärksamhet. Genom
denna metod, som lika mycket afvek från lärdomsskolans eviga
grandlighet (hvarigenom den, som söker ljuset med förbundna
ögon, ledes omkring i tusende förvillande krokar, liksom om
frågan vore om inträdet i en orden), som den liknade det sätt
autodidakten begagnar, dft han tränger sig in i vetandets allraheligaste,
hade gubben Trygg imellertid lyckats att upptäcka en mängd
anlag, som troligen i annat fall måst vissna oupptäckta och okända.
Men både Berndt Willner och gubben Tryggs åsigter utgingo
från idéen om nödvändigheten att anvisa hvarje menniska arbete
inom den sfer, dit hon genom sina anlag hörde; de funno lika
stor orimlighet i att uppfostra vissa till bättre, och andra till
sämre folk, vissa till embeten, till lärdom eller konst, och andra
deremot till jordbruk eller handtverk, endast på grund af den
konstgjorda klassifikation samhället erkänt och helgat; de funno
detta sätt att gå till väga motsvara om man satte en hackspik i
bur, för att dana honom till sångfogel och ville, genom uppfostran,
bilda en örn till svan.
Inom det intellektuela gebitet äro skilnaderna fullt lika stora;
men man märker dem icke i annat, än att så många illa, och så
få väl, fylla sina platser inom samhället.
Deraf kommer, att vetenskapen ofta bearbetas af
dagsverks-karlar, och jorden af snillen; hvarken vetenskapen eller åkren
vinner på någotdera. Men denna sjelfsofring i skilda klasser, efter
lust och fallenhet, gjorde också alla arbeten, den lärdes så väl som
landtmannens, till lika i rangen, emedan det ena ioke var mindre
nödigt än det andra, utan alla gemensamt sträfvade mot ett mål.
Folket hade redan böljat begripa, att det fanns naturliga
råmarken, och att det ena arbetet så väl som det andra egde sitt
värde, liksom hvaije växt i och for sig sjelf står lika högt i
rangen, om det är en gul Galtha eller en blå Campanula.
Denna åsigt hade gjort sig mest gällande hos de unge, och
derföre deltogo alla utan åtskillnad i dansen kring majträdet, vid
hvars fot socken-apelemannens fiol gnällde, som en gräshoppa i
dea varma sommarqvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>