Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En af husets märkelsedagar var den, då pastorn fick sin
tionde; d& lånades en stor kaffekittel från prostgården och
kokades i förråd, hvarjerote pastorskan lagade till allt öfrigt, som
kunde behöfvas; lilla Lotta var behjelpiig vid bakning och brygd,
och fick många snubbor, då hon företog sig att af hvetedegen
göra grisar och gubbar, i stället för kringlor. Imedlertid gick allt
väl, ända till den stora dagen, då det var «pålyst».
Då samlade sig en mängd åkdon utanför gården, och
bond-gubbarne besökte pastorn, som, klädd i sin tjockaste rock och
med kaskett på hufvudet, satt på logen med ett bord framför sig,
för att teckna upp «rättigheterna». Gummorna åter gingo in till
pastorskan, som hölls i köket och tog emot smörtionden och linet,
hvarefter de införpassades till saleu, der Lotta hade trakteringen
om hand. Detta skedde under glam och skämt, och Lotta var en
rätt treflig värdinna och omtyckt af gummorna, som radade upp
sig längs efter väggarne, och en och en steg fram och tog sig en
smörgås eller en kopp kaffe.
Vid detta tillfälle hade lilla Lotta varit framme och gjort ett
litet «fuffens», som innerligt gladde henne. Man såg nemligen
vid ena ändan af det ena slagbordet en upprågad tallrik af det
godaste och vackraste smör, som någonsin blifvit arbetadt i tjerna,
men vid den andra bordsändan stod en lika upprågad och
utkru-sad tallrik med smör af en smutshvit färg och som spridde en
obehaglig härsken lukt kring rummet. Lotta bet skälmaktigt i
den rosiga läppen då en tjock och stor bondgumma trädde inom
dörren. «Välkommen nämndemansmora!» yttrade flickan, «var god
mora lilla och tag för er, här är så godt och rart smör», fortfor
hon, pekande på det gråhvita, adet vet ni nog sjelf, det är både
färskt och snyggt, nämndemansmora, då ni sjelf har lagat till det.»
De öfriga gummorna stötte hvarandra i sidan, ty de förstodo den
fina piken, som mamsell Lotta lagat till åt den snåla
nämndemansmora i Wällberga, som år efter år utvalde det uslaste smör, hon
kunde samla, åt presten i Witomta. Satiren kan visa sig i många
former, men mamsell Lottas var troligen den fetaste af alla.
Der-emot prisade Lotta de öfriga gummorna uppriktigt och af hjertat,
och de i sin ordning höllo af «lilla mamsella», som om hon varit
4tn af deras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
