Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som, dä hon hörde de for henne obegripliga franska fraserne frän
sin dotters läppar, liksom tyckte att en fläkt af parisisk förfining
doftade öfver hennes egen blygsamma person. Pastorskan var visst
ej fåfäng, men hvem högmodas ej i sina barn? hvem kan skilja
föräldrakärleken och stoltheten från hvarandra? Någongång företog
sig baronen rent af att examinera sin guddotter i historia och
geografi och hade ej så sällan svårt nog att reda sig sjelf; med
ett ord, Lotta hade godt hufvud och hade arbetat mycket, fastän
hon alldeles icke försummat hvad som onyttigt» kan vara, som
pastorskan uttryckte sig om hushållsbestyren i motsats med de
lärda yrkena.
Lotta kunde således sätta upp en hel hop väfvar efter
mönster. Kronan och Sveriges vapen och flera rosmönster kunde hon,
och det var ej utan att pastorskan liksom ville locka baronen in
i väfkammaren, för att få se en dräll, som Lotta sjelf «rändt» och
«8olfvat» och som föreställde krona och klafve, sädeskärfva och
stjernor i en mängd och en ordning, som skulle kommit sjelfva
herr Ekenmark med systrar att »baxnas», om de den tiden varit
der. Baronen bjöd alltid den lilla familjen till sig till Helleby,
men sällan kom någon af prestfolket dit. Baronen var ungkarl
och pastorskan ansåg sig ej hafva något att beställa i ett hus,
der ej någon fru fanns, hvaremot hon, månad efter månad,
manade på sin gubbe att gå öfver till Helleby, hvilket sent omsider
hände, då pastorn tog sitt beslut och, åtföljd af sin dotter,
spat-serade ginvägen genom ängen öfver till baronen.
Men der var likväl ej som derhemma: de stora rummen,
betjeningen, all den prakt som omgaf hans rika granne, gjorde
gubben främmande äfven för den välbekanta personen, och pastorn
var alltid mycket lugnare och gladare till sinnes när han gick
hem igen, än då han gick dit. Det enda, soro roade honom der,
var att Lotta hela tiden fick öfva sig i franskan med Mabonne,
ett gammalt franskt fruntimmer, som baronen ärft med egendomen
och som hade sina små nätta rum i ena flygeln. Der satt Lotta,
under det att baronen och pastorn fördjupade sig i åtskilliga
saker och ting, hvarvid pastorn i synnerhet envist hängde sig fast
vid väderleken och hade sina egna nyheter att berätta från en
granträdshygrometer, som hängde i förstugan på Witomta och som
aldrig hade samma tanka med baronens barometer; dernäst intogo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
