Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man började således underhandlingarne, som bedrefvos genom
inspektorens fru: det hette, att lilla Charlotte skulle bemötas som
en vän i huset, som en anförvandt till rådinnan; bon skulle få
ledighet att arbeta åt sig sjelf och sin mor, och blott då och då
öfva de söta barnen i fransyska, rita och litet musik; deremot skulle
hon få femtio riksdaler och dessutom julklappar och
marknadspen-ningar, och, med ett ord, få lefva ett lyckligt lif på Helleby.
Lotta tog saken i öfvervägände, femtio riksdaler var, i
hennes ögon, en outtömlig skatt. Helleby var henne så kärt, och
dessutom skulle hon då vara så nära sin stackars mor, som skulle
bo i en liten undantagsstuga på hemmanet. Lotta antog således
tillbudet, och icke långt efter fadrens begrafning flyttade hon till
kommerserådets.
Den svarta klädningen klädde väl den blomstrande flickan,
och rådinnan fann snart, att Lotta, fastän hon icke kunde ega
det fina savoir vivre, som hennes egna döttrar, i egenskapen af
hennes döttrar, i sig sjelfva måste ega, så var det dock tydligt,
att sjelfva Mimi förlorade på jemförelsen med sin guvernant, och
detta oaktadt hela verlden sade, att Mimi hade ärft sin mors hela
älskvärdhet och nobla utseende. Mamsell Åkerlind råkade således
genast att stöta rådinnan, och snart var det ej mera fråga om det
kärvänliga bemötandet eller den ömma slägtskapen; man började
helt enkelt behandla Lotta som en annan domestik; ty det var
hon likväl, huru man än betraktar saken: man höll sig en piga,
som diskade tallrikarne, och en guvernant, som uppfostrade barnen.
Det finnes många menniskor, som tro sig med penningar kunna
bringa allt i nivå, en pigas skicklighet i sitt yrke i parallel med
en uppfostrarinnas mödor för barnens bildning, och som låta
läkaren sköta sin helsa på samma vilkor, som drängen sköter hästarne.
Man gör likväl ganska litet afseende på sina barns bildning och
sitt eget lif, då man vill göra barnläraren och läkaren till
handt-verkare, i stället att göra dem till sina vänner, då man endast
med kontant afbördar sig sin skuld till personer, som borde
betalas med vänskap oeh hjertlighet. Sådana menniskor veta hvarken
C. A. Wetterberghe Sandade Skrifter. IV. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
