Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad en baravän eller lärare är, ej heller hvad det vill säga att
ega en deltagande vän vid sin sjuksäng; de äro personer, som på
runstycket kunna bestämma värdet af sina barns dygd och sitt
eget lif.
Kommerserådet var i anseende till sättet af hans nppkomst
och arten af den ära, hén påräknat och vunuit, just en sådan
man; om någon med egen lifsfara räddat honom ur en isvak eller
ryckt hans barn från lågorna, hade han ganska säkert kontant
betalt den gjorda tjensten; men hade hans räddare sedan kommit i
nod och begärt en liten hjelp, blott en handtag i olyckan, då hade
kommerserådet bestämdt dragit sin hand tillbaka och svarat: våra
affärer äro uppgjorda; den tjenst ni gjort mig har jag kontant och
genast honorerat, och nu ha vi ej med hvarandra vidare att skaffa.
Kommerserådets vänskap berodde på plånboken och hans
tacksamhet kom alltid från plånboken; att någotdera rörde något, som
låg inom, anade han icke.
Lotta var flitig, det var omöjligt att med skäl klaga öfver
henne, en mera blygsam, mera god och tillika nyttig flicka kunde
man omöjligen få i huset. Visst sprungo både Mimi och Amy
med sina små berättelser till sin mor, men alla voro af den halt,
att 9jelfva rådinnan icke kunde tänka något ondt, om hon äfven
yttrade att hon gjorde det. En liten scen kunde dock ej undvikas.
«Vet mamma», kom Mimi en vacker dag till sin mor, med
andan på tungspetsen, och berättade: «vet mamma, mamsell
Åkerlind ligger på knä hvar morgon och läser långa rader med böner.»
Det var en svår anklagelse, fastän både rådet och rådinnan
oupphörligen prentade i sina barn, att man måste vara religiös,
en lära, som oreligiöst folk merendels äro aldra flitigast aitt
predika; det är en lefnadsregel, ett bruk, som skall inläras, liksom
man lär sig dansa eller spela fortepiano, men något mer hör det
ej fi blifva, det urartar då till pietism och hindrar barnen att
pou8erä fram sig i verlden, att göra lycka, o. s. v., med ett ord,
rådinnan ville att barnen skulle vara religiösa, men så der lagom.
Att guvernanten låg på knä och bad i enrum —ty Mimi hade
observerat saken genom dörrspringan, när hon en morgon stod för
att lyssna hvad mamsell företog sig i sin enslighet —* gick likväl
för långt; ty de# skedde i enslighet och var således ett svärmeri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
