Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Min gamla mor!» sade Lotta, till hälften gråtande af rörelse
och sårad sjelfkänsla; «jag ber för min stackars mor.»
«Ja så, det är rätt vackert; men det kan hon göra i sitt
hjerta och icke föregå barnen med ett sådant exempel; ty hon
kan väl sjelf finna, att det ej passar sig for ett bildadt
fruntimmer att ligga på knä och bedja, utom i kyrkan der man, för
brukets skull, måste luta sig framåt, liksom man fölle på knä. Man
bör vara religiös och frukta Gud, men på ett anständigt och
brukligt sätt skall jag säga henne, lilla mamsell. Jag ser derför hellre,
att hon hvaije dag läser högt för 09S ur en andaktsbok, jag vill
sjelf vara närvarande; det kan vara nyttigt för folkets skull, som
hos oss ser sann gudsfruktan, sådane sammankomster ser jag
ger-na. Men att som en nunna ligga på knä i ensligheten och bedja,
är opassande, det är pietisteri, som jag redan en gång sagt, och
om hon vill vara qvar i vårt bröd, så får hom upphöra med det
der; om hon vill fortfara, kan hon flytta hem till sin mamma och
äta hennes bröd, .blott hennes böner ersätta kostnaden för hennes
vivre.»
Efter denna lexa gick kommerserådinnan och Lotta brast i
gråt. Det var hårdt, det var grymt, att ej få bedja till Gud, så
som hon lärt det hemma hos sina föräldrar; den morgonbönen och
den aftonbönen hade så underbart stärkt hennes betryckta själ,
men hon vågade ej mera följa den gamla seden; ty med den
befattning hon nu innehade, kunde hon understödja sin mor, då
hon utan den måste blifva en tyngd i modershemmet.
Imedlertid företog man hädanefter att hvarje eftermiddag efter
kaffet läsa en betraktelse ur en andaktsbok; rådinnan satt der
uppmärksam på hvarje mine, som röjde sig på Lottas ansigte, och
gjorde sina anmärkningar vid hennes deklamation, rättade och
förmanade sina döttrar och afbröt beständigt läsningen med egna,
fromma betraktelser, vid hvilka hon sällan underlät att framställa
sig och kommerserådet som ett par Christi troshjeltar, hvilka i lära
och lefverne uppfyllde en sann kristens pligter. Flickorna
half-sofvo och gäspade emellanåt, men höllo handen för munnen,
emedan eljest frun straxt kom med en afhandling om sättet att gäspa
anständigt.
Rådet, som äfvenväl, för folkets skull, var närvarande, satt
i en stor länstol och sof sin lilla middagslur; han tillslöt dock;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
