Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då det ej blef synbart för veriden« Svärmande flickor duga ej till
guvernanter, mente rådinnan, ty en sådan bör liafva hållning och
förstånd, men alldeles icke en öfverdrifven religiositet, som kunde
förderfva flickornas skick och göra dem surmulna.
Bådinn&n beslöt således att sjelf utforska mamsell Åkerlinds
förehafvande och tillsade derföre sina döttrar att gifva henne un*
derrättelse, när mamsell nästa gång låg på knä och bad; det var
således säkert, att flickorna på det strängaste observerade sin
guvernant, och redan påföljande morgon kommo de begge och
berättade sin mor, att mamsell Åkerlind nu som bäst höll på att bedja.
Genast steg rådinnan upp och befallde barnen blifva qvar
der de voro; r&dinnan smög sig ensam till mamsellens kammardörr
och hörde ganska riktigt att hon bad, och såg genom
dörrspringan att hon låg på knä. Sakta öppnade frun dörren och stod
inom ett ögonblick framfor den förlägna flickan, som hastigt reste
sig upp från sin knäböjande ställning.
«Hon skall ej blifva förskräckt, min lilla mamsell», yttrade
frun; «det är rätt vackert af henne, att hon är religiös — brukar
hon bedja på knä hvarje morgon ?»
«Ja, fru kommerserådinna, och om qvällarne också.»
(Ja så, rätt intressant; har hon lärt det der hemma hos sina
föräldrar?»
«Ja.»
«Ah ja, det kan passa i ett komministershus på landet; men
vet hon, min goda mamsell, hos folk af qvalitet brukas ej sådant,
det är pietisteri.»
«Jag vet ej», stammade Lotta förlägen, «jag vet ej hur det
brukas; men jag vet, att jag blir lättare om hjertat, då jag beder.»
«Ja så, hon.har någon tyngd på hjertat? stackars barn! det
är rätt beklagligt; för öfrigt kan jag ej förstå hvad det kan vara,
som så plågar henne; hon är på ett godt ställe, har både föda
och ganska vackra kläder efter sitt stånd och både jag och
kommerserådet bemöta henne så delikat som möjligt. Ofver barnen
har hon intet att klaga, mera oskuldsfulla och lättledda barn kan
man ej tänka sig, och dessutom hafva de en så lätt
fattnings-gåfva, att hon, min goda mamsell, i det hela hvarken kan klaga
ofver dem eller oss, och in summa att hön ej har något, som bör
tynga hennes hjerta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
