Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vi känna att vi dö; vi fatta hat till hela slägtet, som föredra*
ger det smygande giftet framfor det ärliga.
Lotta var således på vägen att blifva en menniskobaterska,
och som vanligt sökte hon utom verklighetens gräns det hon ej
trodde fanns derinom; hon blef, med ett ord, romanesk eller
åtminstone hvad man i alldagligt tal menar dermed.
Inom den krets, der hon lefde, fanns intet som hon älskade,
intet som intresserade henne engång, hon sökte det således utom
sin krets och famlade efter skuggbilder, fastän hon visste att de
voro det; men hon älskade dem så mycket, att hon öfverallt
fruktade att i deras ställe stöta på verkligheter.
Lotta koni ej att tänka på, att frun kunde afundas henne
skönhet och ungdom, och likväl var det så; hon kunde ännu mindre
ana, att frun hade sina ögon spända på guvernanten och sjelfva
kommerserådet; det enda hon märkte var, att denne med hvarje
dag blef mera förekommande och faderlig mot henne. Frun hade
sina egna tankar om den faderligheten.
En vacker dag, då frun var borta hos en grannfru på «visit»,
kom kommerserådet in i Lottas rum; det var en ära, som aldrig
förr händt henne.
«Jag har», yttrade rådet, som, i parenthes sagdt, var nyrakad
och klädd«i sin finaste bonjour, med ett nytt grönt vattradt band
i knapphålet, «jag har hört min hustru så ofta tala om mamsell
Charlottes vackra blommor, att jag just hade lust att se dem, och
derföre gick jag hit.»
«Herr kommerserådet är alltid välkommen», sade Lotta,
mycket förlägen öfver det oväntade besöket, som afbröt hennes läsning
af en Lafontainsk roman.
((Verkligen, min goda mamsell, är jag verkligen välkommen?»
yttrade kommerserådet och antog den mest vänliga min i verlden;
— <rni är fattig, min goda mamsell», yttrade kommerserådet, efter
en stunds tystnad.
((Icke jag, herr kommerseråd, ty jag är ung och frisk; men
min gamla mor är fattig, ty hon är numera sjuklig och svag.»
«Ja, det var det jag ville säga», återtog kommerserådet; «er
fru mor är sjuklig och svag; om jag kunde göra något för henne,
så vore det min glädje.»
«Jag tackar er, herr kommerseråd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
