Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Åh, inte att tacka för; då man har en s& söt och god
dotter, bör man ej lida nöd, och jag lofvar er, att er mor ej skall
göra det, s& sant jag heter Knööl, blott med ett förbehåll, min
bästa mamsell, blott med ett förbehåll.»
«Hvilket?» frågade flickan uppmärksamt.
«Jo, ser ni, mitt goda barn, ni känner min hustrus lynne;
hon är en rar hustru, ett verkligt exemplar för alla husmödrar,
men ni vet, att hon har några svagheter. Man måste ha
öfver-seende med hennes svagheter, förstår ni, och framför allt icke
stöta sig med henne — hon är en ädel hustru, en god maka ock
mor; men — men man måste allt akta sig att ej stöta mot henne
— hennes fördomar, och derföre, ser mamsell, är det ett förbehåll
jag måste göra.» — (Paus.)
«Hvad är det herr kommerserådet befaller?» frågade Lotta, då
tystnaden blef något för lång.
»Befaller — nej visst ej befaller, nej långt derifrån. Jag vill
hjelpa er mor och ni sjelf skall få allt hvad ni önskar — jag har
(nu drog han en papplåda ur fickan) just nu fått hem detta
gar-nityret från Stockholm och skänker det till er till en början. —
Nå, min bästa mamsell, krusa icke; ni har så mycket besvär med
mina barn — ni, ni — men, med ett ord, ni skall få allt hvad
ni önskar — och ni vet, min goda mamsell Lotta, att jag Qud
ske lof har råd och lägenhet till äfven större uppoffringar* Men
— men ni får ej nämna derom för min hustru — hon har sina
egenheter, sina nycker; både ni och jag kunde hafva olägenhet
deraf.»
«Nej, herr kommerseråd, det kan jag ej lofva», yttrade flickan.
«Har jag kunnat gagna barnen, så vill jag ha belöningen af far
och mor gemensamt eller också ingen. Jag har dessutom ej gjort
mera än jag bort.»
«Vill ni icke en gång taga emot garnityret?» frågade rådet
något förlägen; «det är äkta och med ganska sköna stenar uti.»
«Jo, om jag får tacka kommerserådinnan, liksom jag tackar
er, herr kommerseråd.»
«Ar ni befängd, mamsell Lotta», yttrade rådet vredgad; «men»,
tillade han med mildare stämma, «fÖrstå mig rätt, bästa mamsell,
förstå mig rätt och skjut ej er lycka ifrån er, den erbjudes er
icke mera.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
