Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Öfverträdgårdsmästaren herr de Ferron har anhållit om min
hand.»
(Jag må säga», yttrade hennes herrskarinna, »att de Ferron
tjenar mig alltför väl; han är ålagd att samla alla blommor han
kan, men det går nästan för långt, då han vill stjäla dem ur mifc
egen bohdoir; det är egennyttigt af de Ferron. Jaså, min goda
Perrin, jag måste väl rätta mig efter hans vilja, om da ej har nå*
got deremot.»
«Nej, Ers Majestät, de Ferron är en ädel men&iska och jag
älskar honom.»
«Ja, och en ganska vacker karl, den der Ferron», yttrade
drottningen småskrattande; »fastän du ser naturligtvis ej på hans
utseende, du är en klok flicka,* som blott värderar hans hjerta; du
är en liten filosof, du har låtit Jean Jacques bilda dig till ett
idéal; men, min goda flicka, jag vill ej sätta mig emot er
förening; jag är dömd att mista mina vänner, antingen genom folkets
hat eller folkets kärlek — från mig gå de dock alla.»
»Era Majestät, det vill ej jag», sade flickan, rörd af den
plötsliga förändringen af drottningens mine och hennes ord; »jag vill
ej skilja mig från Ers Majestät.»
«Jo, du måste, goda Perrin; du blir maka och mor — nå rodna
icke, det är något ädelt att vara maka och mor; du skall ej om»
gifva mig, du skall ej tjena en drottning, ty du kan ej älska henne
sedan du ha/r barn att leka med der hemma; du kan blott hålla
af henne, beklaga henne, ej mera; ty naturen, min flicka, går före
pligten och huru du än härmade kärlek, skulle alltid ditt hjerta
längta hem till din man och dina små. Nej, farväl, Perrin, kom
ihåg din drottning, som en väu.» Marie Antoinette drog
handsken af den hvita: handen, som hon räckte sin tärna och som denna
knäböjande kysste ■— då föll en tår på drottningens hand. :
»Tack, Perrin», sade den höga martyren, «tack för den drop*
pan, den beläde mycket, en tår af en trogen tjenare är motgift
mot en hel bägare gift från mina fiender.»
Så berättade ma bonne framför kakelugnsbrasan i sin lilla
kammare på Witomta storahemman, och med den goda fru
Åkerlind till åhörariiuia, sin skilsmes9& från den olyckliga furstinnan.
Det var naturligt att gumman Åkerlind allt emellanåt interfolierade
med Mgor, om till exempel handsken, som drottningen bar vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
