- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
77

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som baron Wilde, ej skulle på allvar begå en sådan sottis; han
endast har velat pröfva det enfaldiga våpet, och det år blott ett
skämt.»

«Men si, ipin nådiga rådinna», sade magistern, «de hafva
stämt möte i den kinesiska pagoden tills i morgon afton, och —»

«Ja, herr magister, låt mig sörja för resten; men låtsa ej om
nfigot, ej en mine bör förråda att vi veta hemligheten.»

»Ingalunda», svarade magistern, <jag kan hålla mina
lineamenter i ordning, då det så behöfs», och nu ställde han sina
anletsdrag i ordning, så att han fick samma dödlika utseende som
en egyptisk sphinx.

Hela dagen gick som vänligt. Baronen gick, som aftaladt
var, på eftermiddagen ut på jagt och. rådinnan gaf Lotta en mängd
sysslor att uträtta, som hon omöjligen kunde hinna ined på
aftonen. Det var en negligé som skulle vara färdig åt rådinnan,
emedan bon ville gifva en fest andra dagen, och mamsell Åkerlind
bléf således stängd och kunde så mycket mindre komma ut på
promenaden, som rådinnan, dock utan att säga orsaken* befallt
sina flickor att ej släppa mamsellen ur ögonsigte och följa: med
henne, öm hon ville gå ut. Kommerser&dinnan åter gick ut att
promenera på qvällen, det hon eljest ej plägade, och tog, efter en
mycket lång spatserfart, som ogement kostade på hennes digra
kropp, slutligen plats i den kinesiska pagoden, der hon satt och
hörde på glasklockornes kling-klang, när de beQädrade korkarne
rördes af den lätta aftonvinden.

Under tiden gjorde Lotta underverk med negligéen. Den blef,
mot förmodan, färdig temligen bittida och nu ville hon gå; men
då kommo begge flickorna och ville följa med. Det kunde ej gå
an och hon måste således blifva hemma, då alla försök att blifva
qvitt de vänskapsfulla följeslagarinnorna slogo felt.

Det finnes väl många bland mina värda läsare, som icke en,
utan hundrade gånger svurit ve och förbannelse Öfver vissa damers
sätt att följa sina väninnor. Man är kär i en ilieka, det har händt
oss litet hvar gudnås! man vill tala med henne ensam, om ock
hela samtalet skulle hvälfva sig omkring det sista spektaklet eller
den sista modebulletinen. Nog af, samtalet skall vara mellan fyra
ögon. Vi gå och ffspankulera» der vi veta att vår sköna skall
komma; hjertat slår, så att det synes utanpå vesten; vi hafva hop-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free