Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt en hel lång och rätt vaoker roman om aUt hvad vi borde säga
och hvad hon ovägerligen borde svara; med ett ord, vi bereda oas
p& en ljuf, en evigt minnesvärd stund. Ändtligen kommer vårt
hjertas utkorade och har i släptåg någon gammal mamsell, som
blifvit öfver och nu ej har annat att göra, än att hänga med oeh
sällskapa, eller ett par ungar i eller utom slägten, som se
förunderligen nyfikna ut. Hela planen slår således bom, och ofta röjes
förargelsen af ett fint småleende på den skönas, läppar, som tyckes
säga: emu blef titulus litet artigt snopen»; Hela verlden vet, huru
det hänger tillsammans med den saken, och .derföre förundrar sig
ingen, att mamsell Lotta blef, hemma, förändrade rådinnans neg->
Hgé och smålog för sig sjelf, ett bestämdt tecken att hon ej var
långt ifrån att vara förargad.
Under tiden satt rådinnan i den kinesiska pagoden och vän*
tade länge innan hon hörde steg i den närbelägna ’ängen och i
månskenet fick se honom med bössan på axeln oeh den tomma
skjutväskan på ryggen, komma mot lusthuset. Han nalkades för*
sigtigt och giek sedan in. Der såg han en figur undangömd i
skuggan.
»Du höll ord, älskade flicka; ack, hvad du gör mig lyckligl»
utropade han och störtade fram, omfattande rådinnans digra figur.
»Ödmjuka tjenarinna», sade hans fru svärmor in petto, »herr
baron är alltför artig att kalla mig flicka, och till på köpet
älska mig.»
Det är mycket naturligt, att baronen icke kunde svara ett
ord, utan stod der, i ordets vidsträckta bemärkelse, »förintad»;
och jag vill fråga hvarje kristen menniska, hvad vi skulle svarat i
en sådan belägenhet, jag för min del begriper icke någon utväg
eller något sätt att finna sig, då man så tvärt blir gripen på bar
gerning.
«Eller», återtog rådinnan, efter en stunds tystnad, »kanske
baronen icke menade mig?»
»Ja, men — jäg ber tusen gånger om förlåtelse — jag —»
framstammade baronen och vred sig som en mask på en metkrok.
»Var lugn, herr baron», återtog rådinnan, »jag vet aUt, och
blott för att hindra er begå en oföraigtighet, begaf jag mig hit.
Det höfves visst tej mig att gifva föreställningar; men jag kan ändå
ej neka, att ni begått en stor oföraigtighet, att entamera en kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
