- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
89

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kanske intet som så mycket tyglar öfverspänning af känslor, som
en vidsträckt krets af vetande, ty småningom bildar sig den
öfver-tygelsen, att lycka och olycka äro naturnödvändigheter, som
komma och gå liksom regn och solsken, efter vissa bestämda, fastän
ännu oupptäckta lagar. Det ligger tröst i den tron att det måste
så vara, och en menniska, som genom bildning blifvit fatalist, det
vill säga som inser blott en del af den stora plan, efter hvilken
verlden styres, blir lugnäre, säkrare och tryggare än andra, som
sväfva omkring i okunnighetens kaos, utan någon hvilopunkt.
Religion och naturkunskap äro de begge factorerne i en sådan
bildning. Religionen lär oss hvad vi böra tro; men naturen lär oss
hvad vi böra veta, och genom tro och vetande blifva vi först
men-niskor, varelser nemligen, som röra oss inom materien och speja
öfver dess gränser, arfvingar till tvenne verldar.

Majorskans sällskap hade således ett välgörande inflytande på
Lotta; hon fann sig med hvarje dag lugnare ocb gladare och
liksom trygg på en jord, som hon började känna. Det var en
vigtig förändring för guvernanten, som, utan denna utvidgning i sin
synkrets, hade blifvit en missnöjd och inskränkt, fördomsfull och
öfver sina få kunskaper stolt menniska; ty det är gifvet att man
blir ödmjukare desto klarare man ser omkring sig och desto
tydligare man ser huru oändligt litet man i sjelfva verket vet. Det
är okunnighetens och halfkunskapens prerogatif att högmodas af
sina insigter, liksom tiggaren, som anser sig rik då han eger en
tolfskilling i slantar, då deremot den rike anser sig fattig äfven
med en bankosedel på fickan. Man känner, med ett ord, icke
höjden af sina kunskaper, om de äro för stora att vexla i skiljemynt.
Det är derföre de, som blott hafva sådant, vetandets tiggarskara,
som högmodas öfver mängden af sina bracteater. *

* Bracteat benämnas en sorts mycket tunna mynt med oformliga bilder,
som blott äro präglade på ena sidan. Sättarens anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free