Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligare dagar, underhöll elden med några stickor, så att den kastade
ljus öfver den glada taflan.
När majoren, morgonen derpå, kom hem, gick han in till sin
hustru, som, ovan att se honom återkomma så tidigt på dagen,
väntade något ovanligt af hans besök. Majorens uppsyn var sorg*
sen, då han fattade sin hustrus hand och sade:
ffJulie, jag har i natt sett något, som öppnat mina ögon»,
och nu berättade han händelsen. *Äfven du har lidit för min
skull», tillade han; amen ser du, jag vill ändra mig, jag håller för
mycket af dig, för att någonsin mera längta från hemmet, jag har
nu tagit reda på många saker. Du, Julie, har hulpit dem, som
jag genom mitt slarf störtat i förderfvet, tack Julie.»
Majorskan började gråta; det var ett så ovanligt uttryck hos
hennes man, att hon nästan fruktade för hans helsa, men det röjde
likväl, huru mycket verkligt godt låg på botten i hans själ. De
begge makarae föllo i hvarandras armar och märkte ej förr än sent
mamsell Åkerlind, som stod på tröskeln.
«Kom hit, Charlotte», ropade frun, då hon såg sin vän, «och
deltag i min lycka; min Gustaf håller ännu af mig, som fordomj»
«Mera och mycket mera», sade majoren, «jag älskar dig mera
med hvaije dag.»
Denna händelse blef en vändningspunkt i majorens lif, han
blef toera hemma och vande sig småningom vid att älska sin
egendom, att finna nöje af att beskåda sina egna åkrar och fiska i sin
egen lilla insjö. Så blef han också slutligen hemtam och den
annalkande åldern gjorde honom allt mera nöjd med stillhet och
lugn. Den ende, som ej synnerligen tyckte om ändringen, var
inspektoren, som, efter den dagen, blef strängt eftersedd och många
gånger höll på att få lemna sin goda tjenst. Majoren hade
blif-vit en uppmärksam husbonde och tillgänglig för den uslaste af
sina många underhafvande.
Om en blomma omflyttas i en annan jordmån, försättes ur
skuggan i solljuset eller tvertom, förändrar hon sig, grönskar upp
eller vissnar; så är det äfven med menniskan, då hennes ställning
i lifvet förändras. Majorskans lynne blef småningom lättare och
hennes helsa starkare, och numera hände det ofta, att hon
föreslog sin man en liten resa, ett lustparti, hvari hon sjelf deltog.
Dessa små resor voro de gladaste tillfällen man kan tänka sig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
