Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björkvik. Nu ar jag alldeles olycklig: förlåt mig, lille nådig ma
jor, det jag sade för en stund se*n.»
(fHjertligt ger na, min goda gumma», svarade majoren med ett
godmodigt leende; «du kunde hafva rätt nog; men hädanefter skall
också ingen få något att klaga öfver mig — jag skall se till
mitt folk sjelf — men, gumma, väck nu barnen», fortfor han,
sedan han utbredt sina håfvor af ost och smör och bröd och flera
andra matvaror, som jägarne hade med sig till vägkost. «Jag
tror», återtog han vändande sig till sin vän, «att vi begge först
taga oss en liten «knäpp» — ett «all’s tod» öfver den slarfven
Ankarklo; en stadig och hemmasittande herre skall han bli — skål
på den saken och det beslutet.»
Den fattiga hustrun lutade sig ner öfver sina tre barn, som,
hungrande, hade insomnat i vrån vid »getketten», en sorts bur,
mellan hvars galler en långraggig get stack fram sitt behornade
hufvud och bräkte.
«Vakna barn», hviskade modren, «här är mat!»
«Mat!» ropade nästan alla på en gång, «hvar, mor, har I mat?»
och med ett språng voro alla uppe på golfvet, utstyrda endast i
några trasor, som skylde deras nakenhet. De studsade något, när
de sågo de främmande herrarne, men snart lockades de fram till
anrättningen, de små, och majoren satt der glad och tillfrid sst älld
och delade ut sina håfvor med gifmild hand. r
«Nej, mor», sade han slutligen, «äfven ni skall ej klaga på
mig; ni skall få ett godt tojp under Björkvik och edra barn skola
få gå hos skolmästaren och få kläder af mig. Min kära inspektor
skall svara mig för att han, utan att fråga mig, låter utpanta hos
mina underhafvande och vräka dem från deras hemman; ät du,
Ulla «parvel», och du, liUa docka! se, här har du en god smörgås,
med ost på; se så, barn, tagen för er; — ja, inspektoren skall få
göra reda och räkning, huru han handlat med folket. Stackars
menniskor! de anse mig som en barbar, ett odjur, en omenniska,
det skall ej ske.»
Så fortsatte majoren ett slags monolog, ända till dess hans
förråd var nära uttömdt och barnen mätta och belåtna. Någon
gladare scen kunde man troligen aldrig få se, än denna barngrupp,
och modren, som glad och tacksam, småleende, i hoppet om lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
