- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
97

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ända nedfor till en blygsam karriol, svigtande på sina fjedriga
askblankarder, stannar framför dörren. Der komma unge män af
alla sorter, långa och smala, korta och tjocka, fattiga och rika;
huset är som grafven, en tillflykt för alla, och alla bekänna
samma tro, äro intagne af beundran öfver den unga fröken, som de
for tre eller fyra år sedan ej skulle lagt märke till eller ännu
mindre talat vid.

Så var nu förhållandet med majoren på Björkvik, som
dagligen såg • främmande herrar anlända, för att beundra det förtjusande
Björkvik; ty alla de der herrarne voro älskare af naturen och
beundrare af sjöar och åar, lundar och berg, eller sådant som finnes
på landet och som utgör hvad man kallar «naturen».

Det är väl möjligt, att kunglig sekter Gatenhjelm, ja, det är
till och med troligt, att kunglig sekter Ambrosius Gatenhjelm
aldrig varit utom Stockholms tullar, åtminstone för naturens skull.
Väl hade han många gånger varit på «Djurgåln» och
«Lagårds-gäle», till och med vid Stallmästaregården och på Jerva; men alla
dessa gånger var det helt andra saker, än gröngräset, de lummiga
träden, sjöarne och ängarne, som dragit honom ditåt; ofta hade
en bal och ännu oftare en bål dragit honom ut från sin
födelsestads territorium. Men en vacker dag, i Juni, kom kunglig sekter
Gatenhjelm till Björkvik, för att beundra den rika, den herrliga
naturen, om hvilken han hört så oändligen mycket berättas; nog
af, unga herrn kom.

Det var en lång, bleklagd yngling, med små, röda polisonger,
gult hår och blå glasögon med sidoskärmar. Han var ytterst
grann i sina lackerade stöflor, sina åtspända pantalonger och sin
lilla frack, som var på det aldranyaste modet förfärdigad.

Kunglig sekterens far hade varit bekant med majoren och
hade, som sonen försäkrade, så ofta med vänskapens förtjusning
omtalat sin ungdomsvän Ankarklo, att kunglig sektern, då han
kom att resa åt den leden, ej kunde underlåta att göra sin
på-helsning på Björkvik och träffa sin fars ungdomsvän, och se det
paradis, hvari han lefde, med mera. Allt det der lät öfver måttan
bra; men majoren hade aldrig varit intim med gamle
krigskommissarien Gatenhjelm, och hade på sin höjd sett honom som fjerde
nyan i en vira eller som vis å vis vid en resfrukost. Bekantskapen
var således ej så alldeles intim, som den gode ynglingen ville göra
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IV. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free