Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före säg majoren icke heller gerna den hyggliga löjtnanten, som
nu ungefar spelade samma roll, som han sjelf spelat i sin
ungdom. Men Antonsson var oemotståndlig, han lät ej förskräcka
sig af något, var med om allt hvad som kunde vara roligt, och
blef hemmastadd, innan man visste ordet af. Han hade en egen
vana att finna sig i allt, och detta gjorde, att majoren blef rent
af värnlös mot honom; det var omöjligt att låta bli att skratta
åt hans infall, huru man än föresatte sig att se faderlig och
filosofisk ut. Det aldravärsta var, att Adelaide tycktes road i hans
sällskap, och sjelfva mamma, som eljest var så klok och försigtig,
lät löjtnanten agera hemma så mycket han ville.
«Vet; mamsell Åkerlind», sade en dag majoren, *de der
løjtnanterne äro just ett påfluget folk — här går, som .mamsell ser,
den der Antonsson och blir bekant med oss, så att det är synd
och skam åt.»
«Det beror ju på majoren sjelf att hindra den saken», yttrade
guvernanten och smålog åt majorens bryderi.
«Ja så! hvad vill mamsell jag skall göra? Jag kan slå mig
i backen på, att om jag rent af visade karlen på dörren, så
raljerade han bort saken; det är en konstmakare, jag har inga händer
med honom — men — men säg mig en sak, mamsell —»
«Hvad dd, herr major?»
«Jo, ser mamsell, Adelaide är ej numera ett barn. Nej, visst
icke, hon är aderton år. Ja visst, hon är aderton år, och jag
vill just icke att löjtnanten — att han, den der spillevinken, skulle
ställa sig in med flickan; ty I fruntimmer ären svaga käril, I
kunnen aldrig segra, om någon vill göra er segren stridig; jag
fruktar, att hon knappt har mod att visa honom vintervägen.»
«I det fallet», sade mamsellen småskrattande, »måste hon söka
hemta detta mod af sin pappa; ty majoren säger ju sjelf, att det
är omöjligt att bli af med honom — dessutom tycker jag, att
löjtnanten är en god och hygglig yngling.» 1
«Ja så, hon tycker det, hon, mamsell?» sade majoren torrt
och började spatsera fram och åter; «så säger hustru min också,
jag tror, att ni blifvit blinda allihop — men se, jag tycker icke
så; jag tycker, att han helt enkelt är en kringresande löjtnant,
som söker hvad han uppsluka må och som aldrig trifves hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
