Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, Georg, jag svarar for allt», sade Lotta; «du skall bli
lugnare då du träffar vår mor och se hur cypresserna blomma p&
vår fars graf. Du skall der gråta ut, der skall du finna lugn.»
(cJa, Lotta, endast jag kan gråta», sade Georg och tryckte en
kyss på sin systers panna.
Men det blef ej tårar af; ty Georg hade småningom stelnat
till af detta slags sorg, som beständigt riktar sig inåt och som
småningom förstör hvarje känsla. Blott då och då rusade han
upp, men det var ej någon mild sorg utan en feberrörelse, nästan
ofrivillig, ett försök af själen att matta ut sig. Georg hade alltid
varit öfverSpänd, fordom i hopp, och när detta svek honom, i sorg
och förebråelse mot sig sjelf. Han tyckte sig aldrig kunna lida
nog för den sorg han dragit öfver sin fars hufvud, och hela hans
iif blef således ett slags späkning, under hvilken han liksom
fruk-tade att rubba någon enda törntagg, som aggade i hans hjerta,
och åter intryckte den om den tycktes vilja lossna«
XVIII.
Den förlorade sonen.
Innan dagens slut visste hela staden, att herr Stainhofer var ,
intimt lierad med mamsell Åkerlind, och att man utgaf honom för
hennes bror, likaledes att herr Stainhofer hade mördat eller något
dylikt och måst rymma landet; vidare att han suttit på galererna
och der lärt sig de vidunderliga tonerna» som nu lefde i hans
instrument, med ett ord, man hade utsmyckat historien så godt som
möjligt på det sätt, som ett flitigt läsande af Eugéne Snes och
Souliés romaner gaf vid handen« Det oaktadt fortfor den
underlige herr Stainhofer eller, som man äfven kallade honom, den
«för-lorade sonen», att gå ut och in hos major AnkarJdo. Ooh
kom-merserådinnan Knööl, mamsell Gallstén och hela det kotteriet
kunde ej begripa, huru «den heliga majorskan» kunde tillåta sin
guvernant ett så öppet sjelfsvåld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
