Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
crHuru jag blifvit den jag är?» upprepade brodren och sökte
att besegra sin känsla. «Jo, Lotta, jag flydde utan hjelp, utan
understöd, utan förhoppningar. Min lilla kunskap i musiken var
min enda tillflykt, jag blott fantiserade, jag spelade på torg och
gator, jag gret i toner och tyckte mig på detta sätt underhålls
ett samtal med er der hemma, jag plågades af hemlängtan, jag
spelade svenska folkvisor på gatorna i Wien. En dag spelade jag
så, jag såg ej om någon hörde på mig, jag märkte det först när
min ledsagare lemnade mig penningar, jag var liksom både döf
och blind för hela verlden och hörde ej annat än de vilda toner
na, som strömmade från mitt instrument, såg ej annat än mitt
fädernehem, de små trefliga byggnaderne vid ån och min far
döende derinne; ty sorgposten hann mig innan jag lemnat svenska
kusten. Då väcktes jag en dag ur min musikaliska dröm af ett
slag på axeln, och en man stod framför mig och frågade mig, om
jag ville ingå i kapellet. Jag vet icke hur det kom sig, men jag
antog tillbudet, fortfor beständigt att lefva och andas genom
toner, blef ryktbar innan jag anat det och kom slutligen till kapellet
i Dresden. Då tänkte jag åter en gång redigt på mitt fosterland
och gjorde en konstresa. Man har öfverstrött mig med applåder
och loford, man älskar att höra huru en själ kämpar med
förstörelsen; nå väl, det är så tidens sed och jag har lyckats. Jag är
nu förmögen; jag hade ämnat helsa på vår mor och dig men jag
ändrade plan, ty jag ryste tillbaka för det ögonblick jag skulle
återse er. Jag hade derföre ämnat att återvända och från
gränsorten skicka till vår mor en liten summa, stor nog att betrygga
hennes ålderdom. Hon skulle ej vetat, hvarifrån den kom eller
från hvem; hon skulle ej anat sin son, den stackars Georg, som
hon ej kan annat än hata och förakta.»
«Säg ej så», sade Lotta med ett mildt småleende. «Gud och
en moder förlåta allt. Du skall återse vår gamla mor, hon är
ännu rask och kry så gammal hon ock är, hon talar ofta om dig
— ack hvad hon blir glad när hon återser dig.»
«Du tror då således», frågade Georg, «att hon ej förebrår mig
något? Hon får ej med en blick eller ett ord klaga, ty detta ställe
i min själ är förut så djupt såradt — jag skulle förblöda af en
enda blick af förebråelse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
