Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wien oeh den kejserliga kroningen fick ej förbigås i denna
lefnads-beskrifning; gumman ville veta allt och afhörde sin sons
äfventyr-liga lefnad med samma lugn, som hon hört ma bonnes berättelse
eller läst en sannsaga.
Då man lefver inom en liten krets och der har hela sin verld,
tyckes man liksom få en fast punkt utom jorden med alla dess
vexlingar och öden; man lefver som snäckan i sitt skal och
känner med sina tentakler blott de närmaste föremålen, då deremot
den, som lefver inom en stor krets, blir känslig för den minsta
darrning i atmosferen, ty snillets flyghinna är nervrik, men
insjömusslans skal är känslolöst. Af denna orsak blefvo alla händelser,
som tilldragit sig utom Witomta, för pastorskan Åkerlind blott
historiska facta, som ej rörde henne mera, än allt annat här i
verl-den. Georgs berättelse blef lång och närmade sig blott
småningom den närvarande perioden af hans lif; men gumman Åkerlind
tycktes blifva allt mera orolig och slutligen, just när Georg skulle
omtala den vigtigaste punkten af sin lefnad, steg gumman upp
och sade:
«Jaha, min Georg, det der är allt roligt att höra på, men
håll nu upp en stund, ty jag får lof att gå ut. och sila mjölken.»
Så ombildar vanan oss menniskor; det var en fyratioårig vana,
som bröt sig väg genom morderskärlekens nygirighet. Hon måste
sila sin mjölk, den beskedliga, den ömma modren, om också en
verld hållit på att brista, klockan sju på aftonen.
Återseendets ögonblick, som Georgs öfverapända imagination
gjort så förskräckligt, aflopp således ganska prosaiskt och lugnt;
han började sjelf förundra sig öfver, att han någonsin föreställt
sig denna stund så svår, att han ej beräknat hvad tid och ett
iso-leradt läge verkar, huru det småningom först afnötar kanterna och
slutligen mattslipar själens prisma, så att alla de färger, som den
förut bröt ur en stråle af hopp eller fruktan, försvinna och den
blott genomsläpper ofarg&dt ljus, der alla färgtonerna neutralisera
hvarandra.
Aftonen förflöt således äfven för Georg lugnt och slutligen
trefligt; blott ännu niågon gång uppblossade hans fordna smärta,
då gumman kom att nämna fadren, och hans vrede, då hon
nämnde baron Wilde som hans välgörare. Han berättade då hela
bedrägeriet, huru han steg för steg blifvit ledd i förderfvet och slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
