Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla torp, ty så gammal ban var, omkring sina sextiofyra år —
och ålderdomen tager fort på en soldat — ville han tjena qvar,
och kaptenen hade ej hjerta i sig att säga till den gamle bussen:
«Lind, du skall taga afsked.» Vid hvarje generalmönstring kom
gamle Lind fram med geväret på axeln; han hade intet att klaga
och intet att begära, och då generalen sade: «Är du ännu lika kry,
gamle Lind?» svarade korporalen, som ett eko: «Ja, som ett
vinterny, nådig general!» och dermed troppade han af, för att åter i tre
år tjena Kongl. Maj:t och kronan. Men gubben Lind, som sent
gifte sig, och som ej hade mer än Fredrik, hade funderat ut att
gossen skulle studera och bestämt honom att blifva jurist. I
allmänhet önskar denna klass raenniskor, i händelse de vilja låta sina
barn gå ur sitt stånd, att desse må blifva prester; derföre att
pre-sten vanligen är den, som bonden anser stå högst på bildningens
och ärans spets; men gubben Lind hade en annan åsigt, och det
derföre, att hans regementsprest en gång kommit att försynda sig
mot gubbens känsla. Det gick aldrig ur honom, sade han — och
i sjelfva verket visade hans handlingar, att så var. Det var i
finska kriget en gång Lind, den tiden unga karlen, åtföljde en
transport, som under vägen angreps af ryssarne; det blef en kort, men
häftig skärmytsel, och svenskarne slogo sig igenom med förlusten
af några man döda och sårade. Bland de senare befann sig äfven
N:o 64 Storm, hvilken, illa blesserad, inbäddades i en af
trans-portvagnarne och fördes till lägret. Der satt Lind på vagnen
bredvid sin vän och sökte att förbinda och bjelpa honom; men det
ville ej gå bra, och vid framkomsten till lägret var Storm så nära
döden, att han bad att presten måtte kallas.
Lind ilade till prestens stuga, ty truppen var förlagd i en by;
men pastorn var ute och måste uppsökas i något af de andra
qvar-teren. Andtligen återfanns regementspastorn i kapten Spaderhjertas
logis, sysselsatt med spel.
Lind steg in i rummet, som var uppfyldt af tobaksrök och
punschångor, och gjorde ställningssteg: «Hcrr regementspastor! jag
får rapportera, att N:o 64 Storm blifvit svårt sårad, håller på att
dö och begär nattvarden», yttrade korporalen med djup stämma,
icke synnerligen uppbyggd af prestens håndtering.
«Jaså», svarade pastorn; «hör hit Lind!»
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IV.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
