Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, herr pastor!»
«Hör da, Lind! Gå hem i mitt logis efter nådemedlen, de
stå hakom tobaksasken; men tag icke miste på vinflaskan och den
andra buteljen der står; — hör du, vinflaskan är öfverspunnen.»
«Ja, herr pastor!»
tfÄr det så illa med N:o 64?» frågade Spaderhjerta och spelte
ut klöfvertia.
«Ja, herr kapten!»
«Hur var det med spelet?» återtog pastorn; tfdu mälde ja sju
spel och du passade. — Gå nu, Lind, och skynda dig.»
Lind gjorde höger ömvändning och gick till pastorns boning,
der han snart nog sökte upp tfnådemedlen» i deras anspråkslösa
gömma. Lind funderade åtskilligt öfver bemärkelsen af lära och
lefverne; men Lind var ingen lärd man öch visste icke, stackars
karl, att vetenskapen inrymmer så ofantligt mycken lärdom och så
ytterst litet af vandel. När han återvände med kalken och den
öfverspunna buteljen, reste sig pastorn från spelbordet och sade:
«Parväl med er på en stund;, låt spelet stå som det står; jag
hinner inte att räkna nu, och ta ni er en liten kille medan jag är
borta.»
«Men gör processen kort», sade Spaderbjerta; — «det är
för-bannadt tråkigt att vara utan arbete.»
«Ja, jag kommer så fort jag kan», svarade pastorn och
skyndade med Lind, som dyster och sluten gick efter sin själasöijare
genom ängen, som skiljde tälten från byn.
N:o 64 Storm var en redlig soldat, som der hemma hade
hustru och barn och en treflig stuga utmed landsvägen. Den
hederlige Storm hade varit troheten sjelf och tapper ända till
oför-vägenhet, då frågan var att försvara det han trodde vara rätt —
och nu låg den redlige kamraten på tälthalmen, lifvet förrann
droppe efter droppe ur hans ådror, och blodet letade sig genom
halmen ned i jorden och försvann utan spår; men ännu lefde
anden inom det bristande skalet och ville, innan han akiljdes
härifrån, bedja och söka tröst i religionens armar.
Presten inträdde i tältet, der den dunkla lampan hängde
flämtande på tältstången. Han nalkades den sjuke; men Lind satte
sig, genomb&fvad af smärta, ned vid tältdörren och betraktade
stum scenen. Presten talade sakta till den döende, och denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
