Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men vanan är andra naturen, och lektor Klasmark hade sålunda,
under en lång räcka af år, genom de oundgängliga
uppvaktnin-garne hos biskopen och landshöfdingen i länet, då denne någon
gång hedrade staden med ett besök, rent af blifvit tvungen att
antaga ett eget slag af sällskapston, som dock hos den gode
lektorn inskränkte sig till en ödmjukhet för allt stort och lysande, ett
slags tvungen kamratskap mot jemngoda och någonting
faderlig-aktigt mot underordnade.
De innesittande läskarlarne känna med sig en viss svaghet,
som gör att de söka stöd utom sig, och om man observerar på
dem, söka de alltid ut sig en hustru, hvilken kan, som man säger,
ställa och styra, så att mannen hvarken behöfver sköta den inre
eller yttre ekonomien. Detta hade lektor Klasmark äfven gjort,
och fru Klasmark var derföre i hela staden känd såsom en manlig
själ, en «rilja», som gjorde lektorns inblandning i hushållsaffarerna
rent af onödig, derföre att den blef omöjlig.
Men lektor Klasmark sökte äfven upp stöd utom huset, och
dessa stöd voro alla med stjernor och band, titlar och rang
be-gåfvade personer. Det var visserligen icke något lycksökeri hos
den gode gubben, som tvingade honom att kläda sig i kaftan och
putsad och nyrakad »uppvakta» hvarenda betitlad person, som kom
till staden, det var tvertom ett slags hjertskrämsel för en sådan
person, ett slags ormtjusning, som inverkade med dragningskraft,
fastän mannen bäfvade och darrade då han stod inför gynnaren,
liksom en sparf inför en skallerorm. Då bugade och krökte sig
den lille lektorn som en mask, och hela verlden trodde, att han
var en lycksökare, då det egentligen ej var annat, än att hans
hjerta satt uppe i halsgropen.
Nu var det kalas, riktigt kalas, hos lektorn, och det af en
alldeles egen orsak. Gamle baron Nordenstråle hade kommit till
staden, och gubben Klasmark satt i nattmössa och nattrock vid
sitt bord, omgifven af böcker och ett par bundtar gulnade
dissertationer, då hans hustru inträdde och sade: »Klasmark, du får lof
att raka dig, ty vi ha främmande i afton, och du måste sjelf gå
till baron Nordenstråle, som tagit in hos Grönlunds, och bedja
honom hedra vårt hus med sitt och sin familjs besök.»
Lektorn tog sig om hakan och frågade slutligen: «Men
hvårföre ska vi ha kalas?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
